Den där kicken av att något så mycket större och mäktigare än oss själva sätter fart på oss. Inte minst när vi har lagt en miljon saker på hyllan som vi borde ha gjort för längesedan men som vi skjuter hela tiden.
LÄS MER: Han jagades av älg i löpspåret
Kanske redan i starten av året när vi alltid lovar oss själva att trimma kroppen eller hålla hälsan i gott skick. Åtminstone tre älgar i veckan som finns där, det hade nog suttit bra. En liten (eller stor då) påminnelse om att det är dags att lyfta på bakdelen och hålla sitt löfte. Det behöver ju inte bara handla om träning, det kan handla om vad som helst egentligen. Men sen så är det ju också lite grann som att vi ständigt lever med en älg jagandes i våra liv.
Ibland när jag tittar runt på Instagram undrar jag verkligen hur folk hinner med så mycket. Folk rensar i trädgårdar, planterar blommor i tusen olika färgexplosioner, lagar god mat, tapetserar, sköter om hundar och katter, ordnar fina middagar, har helrena barn (ibland undrar man om barnen ens gör nummer två? Ni vet.), hanterar sjuttiofem olika arbetsuppgifter, umgås med vänner, spelar golf, bakar, tränar, ser helfräscha ut. Hur hinner folk? Vad är ni för slags supermänniskor?
Och själv är man glad om man lyckas se någorlunda representabel ut. När håret är ute och flyger åt alla håll, när man bara vill ha det i ordning. Åtminstone för halva dagen i alla fall.
Nej då, skämt åsido. Jag är glad att det gick bra för Björn Wallin i älg(o)lyckan. Ja, älglyckan kanske man kan kalla det för såhär i efterhand, när det trots allt gick bra och man kan skratta åt händelsen.
Faktum är ju att Björn Wallin hade kunnat vara typ miljonär nu om Wallin-jakten hade filmats och laddats upp i ett program. Den svenska motsvarigheten till Americas Funniest Home Videos, där man kunde vinna tusentals dollar för roligaste videoklippet. Ni vet programmet som gick på kanal 5 för en sisådär hundra år sen, typ på 90-talet. Ja, ni som minns ni minns. Det hade vart nåt!
