Elstödens utformning har varit och är fortfarande en komplex fråga. När både nationell lagstiftning och olika EU-direktiv måste bearbetas av Regeringskansliet och flera andra myndigheter, leder det sällan till en smidig process. Trots det innebär det inte att regeringen ska ha ett carte blanche när resultatet ska analyseras.
När Finanspolitiska rådet nyligen presenterade sin årliga rapport, som syftar till att granska regeringens finanspolitik, var det elstöden till hushåll och företag som fick mest uppmärksamhet (10/5). När det gäller regeringens finanspolitik verkade rådet hålla med om att det osäkra ekonomiska läget innebär att ständiga avvägningar är nödvändiga.
När rådets ordförande, den tidigare riksbankschefen Lars Heikensten, intervjuades i Aktuellt samma kväll, underströk han samma invändningar som lyftes i rapporten. Heikensten menade att stöden var alldeles för generösa och otydliga – vilket han har helt rätt i. Från politiskt håll borde man vara restriktiv när det gäller att ständigt vilja kompensera för prisförändringar, om det inte anses vara absolut nödvändigt. I fallet med elstöden kan man diskutera om så var fallet.
Med tanke på de skenande timpriserna i vintras lär de flesta hålla med om att ekonomiskt utsatta hushåll inte ska behöva få magsår i väntan på fakturan från sitt elbolag. Däremot innebar regeringens ovilja att sätta ett tak för stödet att man i praktiken delade ut pengar oavsett hur mycket el som förbrukats. En led i det var att hushåll som såg elpriserna skjuta i höjden var medvetna om att en kompensation var på väg, vilket i sin tur drev upp elpriserna och underminerade grundläggande marknadsmekanismer som utbud och efterfrågan.
Fjolårets kraftigt stigande elpriser blev inte bara en oro för hushållen, utan även företagen drabbades. När det gäller elstöd till företag anser rådet dock att de inte hade samma behov av ett generellt stöd, eftersom en fri marknad innebär att de flesta företag på kort sikt kan justera sina priser. Dessutom har företagen haft möjlighet att begära anstånd och därmed skjuta upp betalningen av elräkningar.
Miljarderna kan däremot inte användas hur som helst
I slutet av 2023 beräknas hela 60 miljarder ha betalats ut i elstöd sedan förra våren. Det är en hisnande summa som uppgår till mer än vad Polismyndigheten och Kriminalvården sammantaget gör av med under ett år. Miljarderna kan däremot inte användas hur som helst. Eftersom det handlar om så kallade flaskhalsintäkter – som uppstår vid en obalans mellan elnäten i till exempel norra och södra Sverige – är det medel som har tillfallit det statliga affärsverket Svenska Kraftnät. Därmed är möjligheterna att sätta sprätt på pengarna på annat håll högst begränsade.
I ljuset av det har Finanspolitiska rådet varit otydliga med vad såväl den förra S-regeringen som nuvarande regering borde ha investerat i – givet de begränsade möjligheter som flaskhalsintäkter innebär. Mer tydliga är Heikensten och hans kollegor när de understryker att ”rådet är kritiskt till hanteringen av elstöden”, vilket bara kan tolkas som torr myndighetsprosa för att kalla utformningen av elstöden för ett hafsverk.
