Har omvärldens sanktioner mot Ryssland någon effekt och kan vi förstärka den? Svaren är ja och ja. Men det gäller att förstå vad det är man frågar efter samt ha ett långsiktigt perspektiv.
De två sakerna reddes ut i form av korta forskningspresentationer under ett seminarium i Stockholm fredagen den 5 maj arrangerat av Nationalekonomiska föreningen i samarbete med Stockholm Institute of Transition Economics på Handelshögskolan.
Frågan om huruvida Rysslandssanktionerna är lyckade eller misslyckade är delvis otydlig, konstaterade Maria Perrotta Berlin från SITE. Vad förväntar sig omvärlden att åstadkomma? Utifrån tidigare forskning av sanktionseffekter kan man då precisera: Är det att Ryssland avbryter sitt anfallskrig? Är det att de ekonomiska umbärandena leder till regimens försvagning eller rent av demokratisering? Eller kan vi, mer realistiskt, genom att skada rysk ekonomi göra det svårare för Ryssland att genomföra sin aggression?
Något som försvårar analysen, påpekade Perrotta Berlin, är att det råder brist på trovärdiga data om Rysslands ekonomi samt att propaganda och informationskrig fördunklar bilden. Till saken hör också att Ryssland inför den fullskaliga invasionen av Ukraina hade förberett sig på ett ekonomiskt svar från väst, även om man aldrig trodde på den här omfattningen av sanktioner. Vi vet inte heller hur väl Ryssland kan använda sig av kryphål och andra sätt att lyckas kringgå sanktionsregimen.
Men även om man bör räkna med betydande ryskt manövrerande, kommer man inte ifrån att Ryssland förlorar enorma summor.
Daniel Spiro från Uppsala universitet gjorde en pedagogisk genomgång av effekterna av oljesanktionerna som infördes i slutet av 2022. Västs importstopp av rysk olja samt pristak för transport och försäkring av oljan gör att Ryssland förlorar belopp som överstiger landets försvarsbudget.
Sanktionerna måste vara kvar även efter den aktiva fasen i kriget
En effekt är Rysslands försvagade förhandlingsposition. När EU slutar köpa rysk olja har den plötsligt färre köpare. Det innebär att Kina och Indien numera köper till kraftig rabatt. Spiro presenterade en höftad uträkning som landar på en förlust för Ryssland på 68 miljarder dollar per år. Som en jämförelse spenderar den ryska staten runt 80 miljarder på sin krigsmakt. Till det kan läggas cirka 20 miljarder dollar i uppskattade ökade transportkostnader när den olja som skulle ha gått till Europa nu måste skeppas till Asien.
Pristaket innebär i sin tur att den som vill köpa olja för mer än 60 dollar fatet inte kan använda fartyg eller försäkringsbolag som är registrerade i länder som står bakom sanktionerna. Den stora världsmarknadsdominansen i båda fallen gör pristaket mycket effektivt med framför allt långsiktiga följer för ryska nyinvesteringar i oljeutvinning och den ryska statens skatteintäkter.
Spiro argumenterade för en stegvis sänkning av detta pristak för att möjliggöra anpassning i omvärlden men samtidigt strypa rysk oljeproduktion.
Det är i den här riktningen beslutsfattare i väst bör tänka. Sanktionerna måste vara kvar även efter den aktiva fasen i kriget. För att minska det ryska hotet mot omvärlden är det viktigt att fortsätta försvaga Rysslands ekonomi.
