Ett intressant sätt att se på miljöpåverkan är att fundera över hur det vore om vi inte fick släppa ut eller förbruka mer resurser än vad jorden kan hantera varje år. Varje land, och i förlängningen varje person, skulle då få en egen kvot av klimatpåverkan. När den tog slut skulle det vara färdigkonsumerat för året.
En sorts ekologiskt köpstopp. De flesta är överens om att principen att inte slita mer på miljön än vad den klarar av är rimlig, men om vi svenskar tvingats följa den hade det gått dåligt för oss. Enligt Världsnaturfondens beräkningar lever vi i Sverige i dag som om det fanns 3,9 jordklot. Det innebär att den genomsnittlige svenskens kvot skulle vara förbrukad den fjärde april i år.
Detta beror i huvudsak på de koldioxidutsläpp vår konsumtion orsakar. De flesta är också överens om att klimatet är vår tids viktigaste fråga, och att politikerna måste lägga på (eller snarare av) ett kol för att nå klimatmålen. Men om det ska bli möjligt måste också uppfattningen att klimatåtgärder inte ska behöva drabba vanligt folk överges.
Den inställningen är nämligen inte realistisk. Gröna framsteg sker förvisso varje dag, men vi tycks alltid äta upp deras vinster genom ökad konsumtion. Flygplanen har blivit ungefär 2,5 procent effektivare varje år sedan 1990. Ändå ökar den totala förbrukningen av flygbränsle varje år. Har den nya hamburgaren 40 procent mindre klimatpåverkan? Då tar jag två!
Ofta hörs att de stora företagen, inte den lilla människan, borde stå för klimatomställningens kostnader – de står ju för det mesta av utsläppen. Det stämmer, men företagen producerar inte för sin egen skull. Höjda miljöskatter och skärpta krav för dem innebär dyrare produkter för oss. Mindre lönsamma företag ger lägre skatteintäkter. I slutändan blir det konsumenten som får mindre i plånboken.
Och det är faktiskt bra. Några menar att våra utsläpp är en fis i rymden när man jämför med länder som Kina. Men huvudskälet till det, förutom att Kina är världens folkrikaste nation, är att landet är ”världens fabrik” och producerar enorma mängder varor som skeppas ut i världen. Koldioxiden som släpps ut där beror till stor del på att vi efterfrågar deras varor här.
Därför kommer vi behöva bidra till Kinas omställning genom att betala mer för det vi köper. När varans verkliga kostnad, inklusive dess klimatpåverkan, avspeglas i priset minskar också utsläppen.
Därmed måste vi också förlika oss med att klimatmålen inte kan nås utan att miljöpolitiken ibland tillåts göra livet surt även för den hyggliga industriarbetaren, landsbygdsbon och studenten. Även vi äter nämligen för mycket sydamerikanskt kött, använder för mycket plast och betalar för låga miljöskatter.
Att stolt skjutsa dottern till klimatdemonstrationen men inte själv vara inställd på att behöva ändra sina vanor duger helt enkelt inte längre. I alla fall inte för den som vill att vårt jordklot ska räcka till längre än början av april.
