Det första som händer när jag slår på telefonen igen efter intervjun med Annie Lööf är en push från SvD: Mattias Karlsson gör comeback som landsbygdspolitisk talesperson för Sverigedemokraterna. Dagen efter kommer en opinionsundersökning från Land Lantbruk som visar att SD gått om C som största parti bland bönder.
Att Centerpartiet lyckas övertyga landsbygdsväljarna om att landsbygden behöver liberalism, inte nationalkonservatism, kan mycket väl komma att avgöra valet. Så vad är egentligen en liberalism för landsbygden?
– Det är friheten att kunna bo och leva där man vill. Jag tror på decentralisering och att makten ska finnas så nära människor som möjligt, oavsett var man bor, och att vi som individer ska få möjlighet att forma våra liv. Det är ju kärnan i liberalismen.
Annie Lööf tvekar inte när hon ska definiera ideologin, och hon menar att liberalismen har en djup historia i partiet – och på landsbygden.
– Om vi går tillbaka till 1800-talet så var det ju bondeståndet som drev på för sådana grundläggande rättigheter som vi i dag tar för givna: äganderätt, näringsfrihet, avskaffandet av skråverksamheten. Det som senare banade väg för tillväxt och utveckling i hela landet.
Just “liberala” är dock inte det ord jag skulle använda för att beskriva landsbygdspolitiska förslag i allmänhet. Samma morgon som jag gör intervjun lanserar vänsterpartiets Ulla Andersson bensinbidrag för alla på landsbygden, i höstas var det i stället tal om flyttbidrag. Enligt min erfarenhet brukar inte heller centerpartister ha så mycket emot subventioner – om de går till landsbygden. Just det protesterar Lööf dock ljudligt emot.
– Nej, jag håller inte med om att landsbygdspolitik ofta handlar om bidrag, inte för Centerpartiet i alla fall. Däremot så brukar partier som inte bottnar i landsbygdsfrågor ofta glida in på det spåret för att få snabba och enkla lösningar. Men det är ju populistiskt. Det här är komplexa frågor om hur man skapar utvecklingskraft i hela landet.
Lööf förklarar att det handlar om frihetsreformer och räknar upp en lång rad punkter för att underlätta för landsbygden: Bredband, järnvägar, vägar, högre polistäthet, fler ambulanser, minskat regelkrångel, sänkt skatt, sänkt arbetsgivaravgift och ett bättre företagsklimat. Hellre skattesänkningar än höjda bidrag, slår Lööf fast.
– Vi vill ge luft under vingarna för landsbygden. Det är ju människorna och företagen i byn eller på orten som faktiskt ser till att skapa utvecklingskraft.
Enligt Annie Lööf har politiken och staten en stor roll att spela när det kommer till att skapa förutsättningar för landsbygden, och hon är inte rädd för att öppna plånboken.
– Jag tycker att staten har ett uppdrag att skapa rättvisa förutsättningar i hela landet. Det handlar om att utjämna regionala och därmed sociala klyftor som kan uppstå. Oavsett var man bor i landet måste man ha möjlighet till en nära och god service, även om det alltid kommer att vara längre avstånd på landsbygden. Det kostar.
Jag försöker att få svar på vad som är mindre viktigt och vilken kommunal service som kan strykas, men Lööf menar att det är en fråga som måste avgöras på lokal nivå, och att det snarare handlar om att samarbeta mer med andra.
– I dag så finns det ju till exempel många kommuner som samarbetar om gymnasieskola, hemsjukvård eller brandskydd och det vill vi gärna se mer av. Genom att man samarbetar kan man upprätthålla en helt annan kvalitet. Tyvärr sätter lagstiftningen en del käppar i hjulen för kommunalförbund.
Under vårt samtal återkommer Lööf gång på gång till den praktiska politiken. Hon pratar mycket om förlossningsvård och vägar, betydligt mindre om liberal ideologi i teorin.
– Ta bara en sådan sak som gatlampor. Många av oss som är uppvuxna på landsbygden vet hur det är att stå i becksvart mörker en novembermorgon klockan 7.15 och vänta på skolbussen. Stå där och flaxa med reflexvästen när bussen kommer för att föraren ska se och stanna. Det är vardag för så många barn och ungdomar runt om i landet och det är verkligen inte trafiksäkert. Jag minns vilken lättnad det var när jag var i 10-årsåldern och vi fick gatljus på den lilla vägen ner till busshållplatsen, hur mycket tryggare det kändes.
Och det är väl där, i människors vardag som en politisk ideologi måste kunna ge svar på hur problem ska lösas om den ska vara relevant. Liberalismens framtid i Sverige beror mer på gatlyktor och skolor än på aldrig så många grundlagsutredningar.
När Lööf pratar ser man framför sig småföretagarbygderna i Småland och kring Siljan, nybyggarandan i Jämtland. Men kommer det att vara tillräckligt för att lyfta även deppiga bruksorter där pizzerian och orientlivsen är det enda som finns kvar? Är Centerpartiets skattesänkningar och förbättrade näringslivsklimat tillräckligt för att »ingjuta hopp och framtidstro« i avfolkningsbygder? Om de som bor där blir övertygade av Annie Lööf eller inte kommer att avgöra valet.
Matilda Molander är chefredaktör för Liberal Debatt
