Näsan har ju en viktig funktion i vår vardag och för vårt välbefinnande. Näsan är ett sådant organ som verkligen kan få ett ansikte eller karaktär att utmärka sig. Organet näsa bär helt enkelt våra liv. In- och utandning är livsnödvändiga komplement till en helt fungerande människa.
Men en del av näsans funktioner kan vi styra över själva som tur är. Som till exempel när dofter, kyla, värme, beröring och smärta når kranialnerven, uppstår något i detta så älskade eller avskydda organ (oftast beroende på storlek och form). Näsan börjar nämligen rinna.
Och det är alltså här jag menar att vi själva har förmånen att styra över hur vi ska göra när kranialnerven reagerar. Jag tänker på när vi precis ska äta lunch, eller middag, och haft normal in- och utandning under förmiddagen eller eftermiddagen genom näsväggarna, med vanlig rumstemperatur på näsan med en något alltid kyligare nästippen. Då är det helt normalt att luktnerven reagerar när en måltid med smaker upplevs och dofter når sinnena precis när maten förtärs.
Istället för att hela sällskapet på restaurangen eller familjen ska behöva få en ljudlig genomgång av vad som sker i din kropp med näsan från start och ner till halsen eller i servetten så kan man faktiskt ta sig till närmaste toalett och snyta sig.
Av någon anledning, någon gång under mänsklighetens verkan på jorden fick någon i Skandinavien det att verka normalt eller helt ok att snyta sig vid matbordet, och att diskutera eller dra skämt om behoven som uträttas på toaletten, ni vet, nr 1 och 2. Det har normaliserats, men det kan inte fortgå. Näsan får tas om hand någonstans bortanför maten. Jag tror att vi är många som tappar aptiten när en annan snyter sig vid maten.
