Det är svårt att inte lägga märke till att matpriserna har stuckit iväg. Nästan alla livsmedel har gått upp i pris. Allra värst är prischocken för barnfamiljer. Enligt sajten Matpriskollen har vissa vällingsorter och modermjölksersättning blivit 10 och upp till 25 procent dyrare – bara under februari månad. Allt fler väljare får inte längre ekonomin att gå ihop.
Att politiker därför väljer att försöka förbättra situationen är därför naturligt. Problemet är att förslagen som har presenterats av Miljöpartiet de gröna och Vänsterpartiet i bästa fall skulle leda till en försämrad situation för de tilltänkta målgrupperna. I värsta fall skulle de sätta grundläggande marknadsmekanismer ur spel och leda till att butikernas hyllor gapar tomma.
Nyligen presenterade det gröna partiet ett förslag om att tillfälligt slopa momsen på en rad livsmedel. Under ett par månader ska bröd, mjölk, ägg och grönsaker ska bli billigare, menar språkrören. Idén är varken nytänkande eller särskilt effektiv. I mitten på 1990-talet genomfördes en sänkning av livsmedelsmomsen, en nedsättning som enligt Riksrevisionen har visat sig ha kostat betydligt mer än den har smakat (2018). Eftersom låginkomsttagare spenderar mindre pengar på mat än medel- och höginkomsttagare, gynnas gruppen minst av en momsnedsättning.
Samtidigt som de gröna presenterar gammal skåpmat som slår snett, har det röda partiet ett betydligt mer radikalt förslag. Vänsterpartiet vill sätta stopp för prishöjningar i stort, och om det inte skulle ske på näringslivets initiativ är partiet redo att lagstifta om ett pristak för livsmedel.
Förslaget är inte bara oansvarigt, ser man till historiska exempel i närtid är resultatet dessutom självskrivet: politiska prisregleringar leder till färre investeringar och en överkonsumtion som leder till varubrist, och i förlängningen till en svart marknad. Uppmaningen från ekonomiprofessorn Lars Jonung är tydlig: ”Mixtra inte med prismekanismerna, låt de regler som finns gälla.” (DN 7/3).
Svaret är därför inte att presentera politik som kan verka som en enkel lösning, men som i själva verket förvärrar den ekonomiska situationen för utsatta. Att matpriserna har skenat är inte heller ett unikt fenomen för Sverige. Det är först nu som konsekvenserna av fjolårets flaskhalsar på den globala livsmedelsmarknaden blir kännbara. Det handlar om ökade priser i hela producentledet, med sämre skördar och ökade energi- och transportkostnader för att nämna två exempel.
Den passiva linjen som har uppvisats av finansminister Elisabeth Svantesson (M) håller dock inte måttet. Enligt DN:s senaste mätning har bara 22 procent av väljarna förtroende för regeringens ekonomiska politik (9/3). En åtgärd för att fler låginkomsttagare ska kunna ha mat på bordet, och pengar kvar i slutet av månaden är att sänka inkomstskatten för alla arbetstagare. Och för dem som klarar sina uppehällen med hjälp av försörjningsstöd vore det klokt att höja bostadsbidraget. Det vore en betydligt mer träffsäker åtgärd jämfört med en slopad matmoms eller att slå undan benen för näringslivet.
