Dokusåpan Nedsläckt land (SVT), som skildrar hur tio deltagare hanterar ett långvarigt strömavbrott, har blivit uppmärksammad, inte minst därför att den väcker viktiga frågor om krisberedskapen.
Scenariot med en kraftig solstorm är inte osannolikt – sådana inträffar någon gång vart hundrade år. Risken för strömavbrott de kommande åren är dock högre än så. Häromveckan larmade nätbolaget Ellevio om akut elbrist i Stockholm redan 2021 (DN 20/2). Bara någon dag innan skrev SVT Västmanland om risken för att elen måste ransoneras om förbrukningen fortsätter att öka (18/2). P4 Sörmland rapporterade i oktober om stopp för företagsetableringar, eftersom elnätet inte klarar mer (30/10 -18).
Den kommande bristen – som också driver upp elpriserna – beror delvis på själva elproduktionen. Redan i höstas varnade myndigheten Svenska Kraftnät för att den så kallade effektbalansen, förmågan att producera el i relation till efterfrågan, är för låg i delar av Sverige.
Om vintern hade blivit kallare än vanligt hade effektbristen uppgått till 1 500 Megawatt – ungefär en och en halv kärnkraftsreaktor. Vindkraften tenderar att producera mindre när det är kallt, eftersom det inte blåser lika mycket.
När Ringhals 1 och 2 stängs ner under 2019 och 2020 ökar underskottet ytterligare. Och om det är lika kallt i våra grannländer är det heller inte säkert att elen går att importera, ens när Finland nu får igång den kraftigt försenade kärnkraftsreaktorn Olkiluoto 3. Betänker man dessutom att efterfrågan på el kommer att öka när användningen av fossila bränslen minskar, exempelvis genom produktionen av kolfritt stål eller genom att fler fordon körs på el och behöver laddas, måste man tänka att tiden då elen kunde tas för given snart är förbi.
Men alltför låg elproduktion är inte den enda utmaningen. Sverige har som bekant stora mängder vattenkraft som kan användas för att reglera effektbalansen. Problemet är att produktionen finns i norr och behovet i söder – och det underdimensionerade elnätet klarar inte av att flytta effekten dit den behövs. Den förväntade elbristen i Stockholm beror likaledes på att taket för stamnätets kapacitet snart nås. Det betyder att Ellevio inom kort måste säga nej till nya anslutningar av bostäder, industri eller kollektivtrafik. Liknande begränsningar finns även på platser som Malmöregionen.
Elransonering, stopp för bostadsbyggande eller nya företagsetableringar, kanske till och med strömavbrott. Hur hamnade vi här? På sikt måste kärnkraftens roll i energisystemet diskuteras. Men här och nu behöver elnätet prioriteras politiskt. Som Mattias Goldmann, vd för tankesmedjan Fores och Johan Lindehag, vd för Ellevio, skriver i SvD (18/2) är Sveriges stamnät ett av Europas äldsta. En “effektkommission” som tittar på hur elnätet kan framtidssäkras, som de båda förespråkar, vore bra.
Därtill måste de statliga investeringarna i stamnätet öka och den tröga byråkratin kring tillståndsgivningen minska. Annars står vi snart inför lika stora problem som deltagarna i Nedsläckt land.
