Under morgonen skickade polska myndigheter tillbaka den svenska nazisten Anton Thulin utan pardon, hem till Sverige. Thulin sattes på ett flygplan och utvisningen skedde med omedelbar verkan, alltså inget snack om saken och inga krusiduller. Aktionen från polska myndigheter resulterar i att man säkerställer tryggheten för sina invånare, från en livsfarlig person. Självklart spelar historien om Polens utsatthet under andra världskriget också sin roll i det hela, och det är minst sagt förståeligt att polacker inte vill ha med nazister att göra.
Svenskt skydd
Nazisten Anthon Thulin har ju tidigare gjort sig känd för att ha varit på träningsläger i Ryssland, där han krigsutbildats i förorter till St Petersburg, genom det råfascistiska, paramilitära utbildningscentret Partizan. Han har också tidigare dömts för tre bombattentat I Göteborg tillsammans med två andra kumpaner. Läget ser plötsligt mycket olämpligt ut för Sverige. Medan andra europeiska länder utan tvekan skickar tillbaka "våra" extremister, står våra myndigheter och rullar tummarna och vet inte vad de ska göra, när vi har ett par extremister i knät. Enligt terrorforskaren Magnus Ranstorp har man dessutom haft koll på de sex utvisade extremisterna under lång tid, och vet om att de rört sig i allmänfarliga, extrema miljöer. Här ger vi dem i stället skydd.
Ansvarsfullt
Polska myndigheter har genom denna handling påvisat stort ansvarstagande gentemot folket, och man markerar tydligt att inte ens svenska extremister kommer benådas. Trots att svenska myndigheters snällhet, eller kanske slapphet i handlingar mot terrorister och extremister är numera känt över hela världen, och att man tagit ett större ansvar jämfört med andra europeiska länder i flyktingfrågan. Men denna snällhet destabiliserar medborgarnas sätt att tänka om våra egna representanter, och det är hög tid att man börjar tänka om, och sätta sitt folks säkerhet och trygghet i första rummet.
Oförmåga att hantera extremister
Regeringen borde i det här läget inte fördröja systemets process, av att skapa tillit och trygghet för sina miljoner högskattebetalande arbetare. Man har genom sin oförmåga att hantera allmänfarliga personer äventyrat folkets förtroende i några år nu. Det har lett oss till mental paralysering av vad och vilka det är vi egentligen röstar på. Det här är ohälsosamt, och många lever i en politisk depression. Svenska partier och politiker behöver få sin stolthet tillbaka, och gå till roten med vad det är för ideologier man tillhör, vad det är man står för egentligen, och komma till underfund med hur mycket man bryr sig om de som röstat fram en.