När EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen gav sitt linjetal inför Europaparlamentet i Strasbourg (14/9) var hon dagen till ära klädd i blått och gult – inte Sveriges färger i de här sammanhangen, så mycket som det är EU:s och allra främst Ukrainas.
På plats för att lyssna på talet var Ukrainas första dam Olena Zelenska, gift med landets uppmärksammade och hyllade president Volodymyr Zelenskyj. Föga förvånande ägnade von der Leyen en stor del av sitt tal åt att prata om Rysslands krig mot Ukraina.
Linjen var tydlig: som von der Leyen uttryckte det är detta inte bara Ukrainas krig utan även även Europas. Ryssland har också attackerat våra värderingar, vår ekonomi och vår framtid. Ett nytt besked från von der Leyen var att man ämnar att öppna upp EU:s inre marknad för Ukraina. Det är ett viktigt beslut. Landet bjuds sakta men säkert in i den europeiska gemenskapen.
De centrala frågorna som EU brottas med till följd av kriget känns igen från svensk inrikesdebatt. Som en direkt följd av invasionen upptog el- och gaspriserna en stor del av talet, och i delar visade von der Leyen på ett mer moget sätt att svara på problemet än våra inhemska svenska politiker. Gemensamma åtgärder för att spara energi ska införas. von der Leyen tog upp egna minnen av 1970-talets oljekris då folk tvingades till "bilfria helger", och räddes inte att kritisera de fossila subventioner som gjort Europas ekonomier svagare och mer beroende av Ryssland. Men samtidigt vill kommissionen nu inte bara stödja familjer som drabbas hårt av de höga elpriserna utan ska också innan året är slut lägga förslag om att göra om energimarknaden i grunden genom att frikoppla gasen från elprissättningen.
Problemet är akut, och det är bra att EU agerar för att underlätta för hushållen. Men det är samtidigt lätt att instämma i den oro den svenska europaparlamentarikern Emma Wiesner (C) uttrycker i SvD (14/9) – risken är att vi gör om en marknad som i grunden fungerar, bara för att Tyskland har stora gasproblem.
Visst bör övriga EU-länder agera solidariskt med Tyskland. Men det är samtidigt värt att komma ihåg att landet självmant försatt sig i denna position, både säkerhetspolitiskt och energipolitiskt. Det minsta man kan begära är att tyskarna själva bidrar, genom att hålla sin kärnkraft igång och genom att sluta motarbeta vapenexport till Ukraina. Än en gång är det värt att upprepa det von der Leyen sade i talet: det här kriget är inte bara Ukrainas utan hela Europas.
