Viruset har också fått svåra konsekvenser för världsekonomin. Vi ser företagskonkurser och hela branscher som mer eller mindre faller sönder. Mars månad satte rekord i antal varsel i Sverige, vissa spår en ekonomisk utveckling i paritet med den stora depressionen på 1920-talet.
I det läge vi befinner oss i nu måste alla bidra med det vi kan. Det är nu vi testas. Det är nu vi måste hålla ihop och orka lite extra. Det gäller inte minst den personal som arbetar inom sjukvården. Dessa fantastiska människor som jobbar långa skift med att vårda svårt sjuka människor. Även akademin berörs naturligtvis av coronaviruset. När regeringen bestämde att svenska högskolor och universitet skulle sköta utbildning och examination på distans var det säkert några som inte trodde att det skulle gå. Men vi klarade det och studenterna kan fortsätta med sina utbildningar och examinationer.
Akademin kommer tveklöst att spela en nyckelroll i att bygga Sverige ännu starkare efter krisen. Regeringen kommer att öka antalet studieplatser i landet betydligt. Jag tänker tillbaka på Saab:s konkurs 2011. Få trodde att Trollhättan skulle kunna resa sig. Det var kört. Arbetslösheten skulle skjuta i höjden, och stanna på höga nivåer.
Men det blev inte så. Med gemensamma mål och bra samarbete mellan många olika aktörer kunde någonting negativt vändas till något positivt. Högskolan Väst var med och bidrog då. Vi skapade snabbt nya utbildningar och hjälpte människor och regionen på fötter igen, trots att många sa att det var omöjligt. I spåren av coronaviruset står vi redo att göra samma sak ännu en gång.
Idag snabbutbildar vi sköterskor från NU-sjukvården och Skaraborg inför insatser inom intensivvården. Högskolan ställer teknisk utrustning till Näl:s förfogande, vi har börjat tillverka ansiktsskydd och studentkåren skänker bort behövligt material till sjukvården.
Högskolan Väst är en samhällsaktör att räkna med i kristider. Det är som någon sade på ett av Trollhättans näringslivsrådsmöten för några veckor sedan: Vi är varandras öden. Vi måste kunna förlita oss på varandra. Vi måste visa respekt och uppskattning för det vi gör. För det är bara tillsammans vi kan klara så stora samhällsutmaningar som den vi genomlever just nu.
