Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

 Bild: Åserud, Lise
Bild: Åserud, Lise

Är pengar det viktigaste i våra liv?

Man undrar verkligen över samhällets värderingar när man gång på gång ser många helt häpnadsväckande ageranden.

Det här är en insändare. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Vill du svara på insändaren eller skriva en egen? Gör så här.

Matproducenter prioriterar pengar istället för matens verkliga syfte = basen för våra Liv. Stor del av allt kött i våra affärer innehåller exempelvis cancerframkallande Nitrit (E250) bara för att göra köttet färgmässigt mer attraktivt och få kunderna att handla. Den vetenskapliga kunskapen om risken med Nitrit är verklig varför köttproducenter exempelvis i USA, för enorma pengar, köper mängder av jurister och forskare vars enda uppgift i sitt yrkesliv är att överklaga beslut, sprida falsk information och på alla maner förfalska verkligheten. Allt detta för att köttindustrin ska tjäna pengar. Att många människor årligen dör på grund av detta beteende är tydligen totalt ointressant – bara pengar i focus. Listan över liknande idioti avseende vår mat kan göras mycket lång.

Med referens till EUs resolution 1815 där man tydligt, baserat på vetenskap, avråder från wifi och mobil telefoni (DECT) i skolor. Detta relaterat till hälsorisken avseende tumörsjukdomar hos barn. Man undrar ju då varför inga åtgärder vidtas från myndigheter, politiker eller olika beslutsfattare. Med ännu kraftigare strålning från 5G- teknologin blir frågan än mer aktuell, ja akut. Vad vi också måste inse är ju att i en tätort med många närliggande hushåll, och alla med sina egna wifi, utsätts ju barn för strålning inte bara från ett (1) utan ofta tiotal wifi och dessutom naturligtvis från mobilnätverk. Undertecknad har haft konversation med SSM (Strålskyddsmyndigheten) i frågan men bara fått ”prata runt”–svar. SSM är en svensk myndighet?

Det vanliga svaret från alla myndigheter, politiker och beslutsfattare, är ofta att det saknas forskning som styrker alla påtalade risker. Så är det ibland fast väldigt ofta finns det tillräckliga kunskaper utan forskning. Dessutom saknas det alltid forskning som styrker att det inte är farligt. Hur kan man då välja ”köra på” – alternativet? Genom att bete sig på ett sådant oansvarigt sätt utsätter man människor för mer och mer risker och vägrar så totalt att ta ansvar för det viktigaste = livet. Detta mediokra beteende utsätter ju inte minst våra barns liv och framtid, för stora risker. Man blir oerhört upprörd.

Undertecknad hoppas att denna information skapar insikt och att ni medborgare också börjar agera mot dessa oerhört bedrövliga beteenden.

H.H