Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

 Bild: JESSICA GOW / TT
Bild: JESSICA GOW / TT

Är stolt och ganska sliten undersköterska i hemvården

Mitt arbete innehåller så många komponenter. Allt för att våra äldre och även andra människor som hamnar inom omsorgerna ska kunna leva ett så självständigt och värdigt liv som tillåts med hjälp utav de kommunala insatser de blir beviljade för att uppnå just ovannämnda faktorer.

Det här är en insändare. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Vill du svara på insändaren eller skriva en egen? Gör så här.

Kommunen beviljar insatserna och vi inom omsorgerna, i detta fall den kommunala hemvården utför dem. Jag ska börja med att tillägga att jag älskar verkligen mitt arbete, så även mina godhjärtade och hårt strävande kollegor. Men då vår kommun nu har lagt in om sparåtgärder vad gäller just äldreomsorgen arbetar vi på scheman som är lagda så att fritiden är minimal, arbetsturerna så uppstramade att det kan liknas vid att arbeta på ackord. Att kunna komma utvilad till arbetet och genomföra insatser av god kvalité känns lika rimligt som att en ny månlandning kommer ske inom en vecka.

Känslan av att inte kunna ge en omvårdnad där brukaren känner trygghet bestående utav kontinuitet och kvalité är inte prioriterad. Vi utför de insatser som är beviljade och inte mer, river hjärtat ur kroppen. Att inte kunna vara närvarande de få extra minuter som krävs för att uppnå en lugn och trygg vård är i mina ögon omänskligt! Vi arbetar med människor och vi undersköterskor är även vi människor!

När arbetspasset är slut och man stämplar ut, ska det som arbetsdagen innehållit ruskas av för att bege sig till sitt egna hem. Men väl hemma tryter orken. Den egna familjen och förhållanden får ta konsekvenserna. Att finna nya krafter och framför allt vila finns det inte utrymme för!

Om vi ska kunna genomföra välfärden och ge våra äldre och oss själva det vi är värda så behöver vi skäliga arbetstider, resurser och det nu! Ge oss resurserna och medlen samt arbetstider som är rimliga för att kunna utföra omsorgen och vården på en mänsklig nivå, ge oss en chans att vara på vår bästa lägsta nivå!

Jenny Rodén