Samtidigt som jag känner djup respekt för det, så får det allvarliga konsekvenser om vi inte bejakar dessa frågor i vår egen kultur: Vad är den djupare meningen med livet?
Jag deltog i en borgerlig begravning för en tid sedan. Det var en mycket fin och värdig stund. En samling utan pastor och utan en bön om välsignelse i slutet, men eftersom det var mycket som var likt en kristen begravning, blir min slutsats att det moderna sekulära samhället ”skapat” en rit vid livet slut som inte står på egna ben. Det finns en medvetenhet om att något fattas i livet varför man rör sig mot sina kulturella rötter. Frågorna ligger konstant under ytan och längtan efter svar är större nu än på länge. Smärtsamma påfrestningar, såsom pågående pandemi och tilltagande våldsspiral i samhället bidrar till detta.
Sekulära svenska politiker ger nu uttryck för att så är fallet. Är det ett tecken i tiden att moderaternas nya idéprogram, Frihet och ansvar, tydligt beskriver Sveriges kristna rötter. Det står bland annat att ”Sverige är format av ett kristet socialt och kulturellt arv som sträcker sig mycket långt tillbaka”. Dessa insikter är egentligen självklarheter för vem som helst, men med tanke på hur hårt den kristna tron både attackerats och tryckts undan under 1900-talet, så visar detta på att den västerländska demokratin har djupare rötter än upplysningens idéer. Många söker en djupare mening och känner nu att det som är själva förutsättningen för att den liberala demokratin ska fungera har gått förlorat och att vi därför befinner oss i ett mycket bekymmersamt läge. Värderingar kring yttrandefrihet och jämlikhet har blivit utmanade genom terrordåd i Frankrike, Österrike, Tyskland, Belgien, Storbritannien och Sverige. Vi behöver stå tillsammans, trots meningsskiljaktigheter, kring våra gemensamma värderingar.
Vi har, senaste seklet, varit ivriga att lyfta fram illgärningar i kristendomens namn och ofta bett om ursäkt för vår kontinents historia. Istället är det nu nödvändigt att vi förstår värdet i den religion vars värderingar ligger till grund för det samhälle vi lever i, katalyserat av upplysningen. Till exempel så ligger formuleringarna kring mänskliga rättigheter närmare Jesu undervisning än flera andra religionsstiftare. Europeisk kultur i form av musik, litteratur och byggnader kan bara förstås utifrån kristendomen. Jag tror absolut inte någon kan eller ska tvingas att tro på en viss religion, men det är nödvändigt att se vart rötterna till vårt samhälles värderingar kommer från oavsett om vi tror på en bokstavlig Gud eller inte. Låt både tacksamhet och allvar prägla våra tankar under julen. Hur länge kan ett samhälle överleva som i längden distanserar sig från sina rötter?