Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

 Bild: Anders Wiklund/TT
Bild: Anders Wiklund/TT

Att vara kvinna i Sverige är både ojämställt och farligt

Genom vår historia har kvinnor och män varken varit jämställda eller jämlika. På grund av detta har kvinnor uteslutits i stora delar av samhället. Under de senaste 100 åren har en del hänt men vi har långt kvar.

Det här är en insändare. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Vill du svara på insändaren eller skriva en egen? Gör så här.

Det övergripande målet för den svenska jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Kvinnor och män ska ha samma möjligheter och villkor i fråga om betalt arbete som ger ekonomisk självständighet livet ut.

Trots detta ser vi hur flickor redan i skolåldern får stå tillbaka för killarna som tar all plats, och hur ofta får man inte höra när något går snett att ”dom är ju bara pojkar”. Redan där sätter vi ribban för vårt kvinnoförakt.

Senare i arbetslivet ser vi hur löner i kvinnodominerade yrken fortfarande år 2021 hamnar under 20 000 kronor i månaden för en heltidsanställd i vår region. Hur är detta ens möjligt? Och vem ska man försörja på en sådan inkomst?

Och om man som kvinna söker sig utanför den kvinnodominerade sektorn så straffas men likväl. Som industrielektriker får man som kvinna en medellön på 25 600 kronor men som man 33 200 kronor.

Detta trots att man redan 1988 tog riksdagsbeslut om nationell handlingsplan för jämställdhet. Det är en bra bit över 30 år som gått nu och fortfarande låter vi kvinnor stå efter.

Kvinnor har generellt sett en högre utbildningsnivå än män. Trots det har kvinnor lägre lön, lägre inkomst och så småningom lägre pension än män.

Lönegapet mellan män och kvinnor är fortfarande 9,9 procent. På en arbetsdag mellan 8–17 jobbar kvinnor gratis från 16:12, varje dag. Så länge det ser ut så här är arbetsmarknaden inte jämställd. Det är dags för lön hela dagen.

Kvinnor arbetar mer deltid än män, tar ut merparten av föräldrapenningdagarna och VAB-dagarna samt har fler sjukdagar och närståendedagar. Män och kvinnor i yrkesverksamma åldrar lägger cirka en tredjedel av dygnets timmar på arbete. En man utför i genomsnitt i större utsträckning avlönat arbete utanför hemmet medan kvinnor i genomsnitt arbetar fler timmar än mannen i hemmet. I SCB:s tidsanvändningsundersökning framkommer att kvinnor arbetar närmre sex timmar mer i veckan i arbete relaterat till hemmet.

Och på sin arbetsplats riskerar man dessutom i hög grad utsättas för sexuella trakasserier. Var tionde kvinna under 30 år uppger att de varit utsatta minst en gång de senaste 12 månaderna.

Som om att det inte vore nog att man som kvinna i Sverige 2021 har, lägre lön, sämre pension, mer arbete med hem och familj, större förväntningar på att ta ansvar för åldrande föräldrar så ser vi även hur kvinnor även i stor utsträckning utsätts för brott enbart för att de är just kvinnor.

År 2019

• anmäldes närmre 2000 fall av grov kvinnofridskränkning.

• anmäldes över 7400 våldtäkter

• Anmäldes 8 820 misshandel mot kvinnor i parrelation

Detta är för mig både en ofattbar och tragisk läsning och det är bara vi som kan stoppa det tillsammans. Kvinnor måste få samma möjlighet till utveckling, påverkan, arbetskarriär och ett tryggt liv.

Vision står med sina medlemmar som en part i att med en gång ta tag i frågan, vi kan inte vänta 30 år till!

Så politiker i väst, arbetsgivare och invånare – är det inte på tiden att tillsammans göra något aktivt för att komma tillrätta med hur kvinnor missgynnas i Sverige, inte genom utredningar och kommissioner för vi vet vad som är fel. Vi behöver agera och det nu.

Jonas Ericsson

Ordförande Vision Västra Götalandsregionen