Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

 Bild: Janerik Henriksson/TT
Bild: Janerik Henriksson/TT

Bara en positiv nettoeffekt gör skillnad för klimatet

Replik. Svar till: Lyssna på tjänstemännen är proffsigt, 16 februari.

Det här är en insändare. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Vill du svara på insändaren eller skriva en egen? Gör så här.

En rimlig förväntan på en folkvald och arvoderad styrelseledamot är viljan att bidra med konstruktiva förslag och utmana gamla sanningar för att nå nya visioner. Att nicka i takt med resten av mötet, att bara säga ja tack och amen till allt som ordförande och tjänstemän presenterar är, för mig, inget likamedtecken med att vara proffsig.

Att gömma sig bakom ”spetsiga” skrivelser, som i praktiken inte gör skillnaden - det är det också alldeles för många som gör. Det är lagom och bekvämt för en vänster eller miljöpartist. Jag vill göra skillnad. Och, ett beslut om massivträ i byggnation skulle faktiskt göra just skillnad.

Istället för att avverkad skog exempelvis blir fjärrvärmebränsle och bidrar till ökade utsläpp - binder vi koldioxiden i en huskonstruktion. Och där skogen stått återplanteras ny, som under återväxt binder kol långt mycket längre än både vi och fastigheten lever. Varken den så kallade ”gröna betongen” eller en miljömärkning motsvarande ”silver” har en positiv nettoeffekt på koldioxidnivåer som massivträ har. Bara en positiv nettoeffekt är tillräckligt för en miljövän. En ”spetsad” snygg skrivelse är det inte.

Läser på Trollhättan stads hemsida; ”I Vårvik och Hjulkvarnelund kommer en ny grön och vänlig del av din stad att växa fram …” Svansföringen är hög och visioner kring delningsekonomi och klimatsmarta lösningar som självkörande fordon, cykelgarage, bilpooler och cirkulära beroenden präglar den nya gröna stadsdelen.

Att Eidar då som skattebetalarnas samhällsbärande bostadsbolag inte vågar ta ledartröjan och spänna bågen hårdare i frågan om materialval, är för mig nära ett direkt tjänstefel. Och känns främmande.

Lika främmande som det känns att år efter år återkomma i alltifrån fullmäktige, styrelser, nämnd och utskott – men aldrig säga något. För mig är det obegripligt. Man svarar på tilltal- men skulle aldrig komma på tanken att positionera sig som kritisk eller ens kreativ till liggande förslag eller idéer. Åtminstone inte där och när det faktiskt gjorde skillnad.

Jag kostar skattebetalare och bolag pengar varje gång jag deltar vid en sammankomst. Och jag är folkvald. Ska jag då sitta tyst? Nej, gud bevare mig. Kalla mig gärna oproffsig. Hellre det än att väljaren kan betrakta mig som lättköpt ”röstboskap” i en röd majoritet.

Jennie Bergius Eriksson (m)