Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

 Bild: Fredrik Sandberg/TT
Bild: Fredrik Sandberg/TT

Bidragstak skulle ha marginella effekter på arbetslösheten

Svar på "Det ska alltid löna sig att jobba".

Det här är en insändare. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Vill du svara på insändaren eller skriva en egen? Gör så här.

Albert Einstein konstaterade en gång att ”galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig olika resultat”. Samtidigt upprepar moderaten Jennie Bergius Eriksson samma gamla ihåliga mantra om skattesänkningar, bidragstak och kvalificering till välfärden. Det är som att dessa tre faktorer skulle vara ingredienser till att samhälle där alla som kan jobba också jobbar. Förutom att det inte stämmer, skulle dessa reformer avsevärt försämra levnadsstandarden för tiotusentals människor i Sverige som lever i fattigdom, utanförskap och social misär.

Varför vill Moderaterna gå den vägen? Begreppet frihet är av stor relevans när det kommer till mycket i det politiska samtalet. Frihet till ett gott liv och frihet från förtryck är bara två exempel. Moderat ideologi har alltid utgått från absurditeten att ju sjukare och fattigare människor blir, desto större incitament får människan att börja arbeta. Deras definition av frihet utgår ifrån tanken om att alla människor skulle ha samma förutsättningar. Ett bidragstak skulle exempelvis ha mycket marginella effekter på arbetslösheten, särskilt bland utrikesfödda. Istället för att som Socialdemokraterna förespråkar, skapa fler jobb med schyssta villkor och löner som det går att leva på, erbjuda arbetsmarknadsinsatser och kompetensutveckling, vill Moderaterna låsa in människor i bidragsberoende.

Samtidigt som vi vet hur mycket ett arbete betyder för människan, friheten och känslan av självförverkligande, väljer Moderaterna att sänka skatterna för de alla rikaste, privatisera arbetsförmedlingen och argumentera för att alla inte ska ha tillgång till vår gemensamma välfärd. En ytterst relevant aspekt i detta sammanhang är folkhälsan. En nyligen släppt rapport från SNS (Studieförbundet Näringsliv och Samhälle) visar att hälsoklyftorna ökar. Låginkomsttagares barn har mätbart sämre hälsa än barn till välutbildade höginkomsttagare.

Barn vars föräldrar uppbär försörjningsstöd löper mer än dubbelt så hög risk att dö under barndomen jämfört med andra barn. De har även en 40 procents högre risk att bli inskrivna på sjukhus och nästan tre gånger så stor risk att bli inskrivna på sjukhus på grund av psykisk ohälsa. Alla som kan arbeta ska arbeta, där råder konsensus. Men förslagen för att öka incitamenten att arbeta får inte riskera att försämra vardagen för en redan utsatt grupp. Och förresten, vad sägs om ett avdragstak istället?

Elliot Blixt,

Ordförande SSU Trollhättan