Under flera decennier, även påskyndad av EU, har den varit som en religion för praktiskt taget samtliga riksdagspartier. Och den har i stort sett genomförts smygande utan någon egentlig diskussion.
Globaliseringens brister gör sig nu först tillkänna i tomma eller glesnade butikshyllor. På grund av den sedan många år globalanpassade jordbrukspolitiken importerar Sverige i dag drygt 50 procent av all mat.
Små och medelstora uthålliga jordbruk som garanterade mat under andra världskriget har medvetet motarbetats. Ja, man kan tala om ren utrotningspolitik från statens sida. Uppbackad av lantbrukskooperationen och LRF. De mindre jordbruk som trots motvinden överlevt har gjort det tack vare att de tillämpar miljövänliga metoder och hög kvalité.
Riksdag och regeringar har i stället gynnat industrijordbruk, mjölkfabriker och enorma djurfabriker som drar betydligt mer energi än de producerar i form av livsmedel. Men dessa kan ändå inte klara sig i den globala frihandeln och konkurrensen.
Om bara en liten del av de miljarder som staten satsar på det storskaliga gift- och kemijordbruket gick till mindre ekologiska enheter skulle självförsörjningen och kvalitén på maten snabbt kunna höjas. Det skulle ge liv i bygderna, i lokalsamhället och skulle minska klyftorna och även underlätta integreringen i samhället.
Globaliseringen har lett till ökad avfolkning av landsbygden, ohämmad tillväxt i storstäderna med utslagning och stora sociala problem inte bara i vårt land utan i hela världen. De fattiga drivs in till storstädernas slum när globalföretagen med hänsynslösa metoder köper upp jordbruksmarken.
En mängd svenska företag har slagits ut eller tvingats in i stora världsomspännande koncerner som idag dikterar marknaden. Flera av våra största industriföretag har flyttat från Sverige och/eller ingår i dessa globala jättar. Helt utom räckhåll för demokratiskt inflytande.
Om coronan kan föra något positivt med sig så skulle det vara att svenska folket inser globaliseringens elände och hot mot demokratin. Och att man går man ur huse och i första hand kräver en nationell jordbruks- och landsbygdspolitik som garanterar en hög grad av självförsörjning inte bara vid avspärrning eller situationer liknande dagens.
Därför att det här är inte sista gången maten tar slut på butikshyllorna. Eller medicinerna på apoteken varav de flesta kommer från Kina.