Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt TTELA
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
 Bild: Kent Eng
Bild: Kent Eng

Coronaviruset bryr sig inte om vem som drabbas

Coronaviruset påverkar allt och alla, det är det ingen fråga om. Men vi måste vidga perspektivet, öka medvetenheten och börja förstå att hur, varför och i vilken grad människor drabbas beror på vilka förutsättningar var och en har och på livssituationen.

Det här är en insändare. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Vill du svara på insändaren eller skriva en egen? Gör så här.

I kristider är det extra viktigt att uppmärksamma de människor och grupper som redan är utsatta då de påverkas i ännu större utsträckning.

Alla har inte möjligheten att arbeta hemifrån, människor bor tillsammans på en liten yta och cirka 33 000 personer i Sverige är hemlösa och har inget hem att isolera sig i. Besöksförbud och inställd skola eller andra dagliga aktiviteter påverkar bland annat personer med funktionsnedsättning och äldre. Det har också rapporterats att personer födda i Somalia, Turkiet och Irak är överrepresenterade av covid-19-sjuka i Sverige. Det dröjde inte länge innan skadeglädjen och rasismen började spridas på internet, kopplat till detta. Varför är det så här? Jag vill att vi börjar förstå att vi inte står lika inför coronaviruset.

I tider som dessa blir orättvisan tydligare. För oss på Antidiskrimineringsbyrån är det ingen nyhet att grupper och individer i samhället har olika möjligheter och förutsättningar. En slags strukturell diskriminering. Gång på gång kan vi se hur grupper bortprioriteras och man tenderar även att lägga över ett samhällsproblem på individer. Det kan tyckas enkelt att isolera sig, arbeta hemifrån och klicka hem mat via nätet, men för alla finns inte den möjligheten. Det här ett samhällsproblem, inte ett individproblem. Samhället får inte lägga skulden på individer genom att hänvisa till eget ansvar, för det handlar om en strukturell grund, ett samhällsproblem. Inte ett individproblem.

Nej, vi sitter inte i samma båt, och det gjorde vi inte heller innan corona. Orättvisa, segregation och diskriminering har alltid präglat vårt samhälle. När ett helt land upplever sig vara i kris kommer en anda av solidaritet fram men tyvärr tycks det inte gälla alla än. De mest utsatta innan en kris är också de mest utsatta under en kris.

Nu, är det viktigare än någonsin att vi står upp för varandra, hjälper varandra och visar solidaritet. Vi på Antidiskrimineringsbyrån i Trollhättan fortsätter med vårt arbete, för att vi vet att det kommer att behövas. Vi hoppas att du också står upp för att alla människor är lika mycket värda.

Antidiskrimineringsbyrån Trollhättan genom Lovisa Brinck