Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Eliten gör som den vill

Det finns ingen orsak att bli förvånad över att personer som tillhör, eller anser sig tillhöra, eliten beter sig elitistiskt, menar skribenten.

Det här är en insändare. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Vill du svara på insändaren eller skriva en egen? Gör så här.

”Mycket dumt gjort” säger statsministern som har förlåtit sin sekreterares lagbrott och lögner. Det finns ingen orsak att bli förvånad över att personer som tillhör, eller anser sig tillhöra, eliten beter sig elitistiskt. Förklaringen ligger i vad ordet står för: de utvalda, de bästa och de förnämsta. Dock: Här finns inga garantier för moral och god vandel, inte heller snille och smak, tvärtom. I kraft av sin påhittade förfining tar de sig friheter som de flesta andra, som tillhör folket, inte gör.

I det ”demokratiska” Sverige finns det särskilda skolor, vilka ökade i antal efter friskolereformen 1992, för elitens barn som inte fostrar eleverna till goda medborgare/-människor utan tvärtom till superegoister/-individualister. Fostransmålet är här att föra vidare känslan av att vara upphöjd, det vill säga ett antidemokratiskt socialt arv; ett tydligt uttryck för att klassamhället de facto existerar. De mest kända skolorna är: Göteborgs Högre Samskola, Viktor Rydbergsgymnasiet i Djursholm (VRG) och Handelshögskolan i Stockholm samt de tre riksinternaten.

Professorn i företagsekonomi vid Stockholms Universitet, Mikael Holmqvist, beskriver i boken ”Djursholm – Sveriges ledarsamhälle” (2015) hur det går till när det skattefinansierade utbildningssystemet används i syfte att fostra nya generationer in i känslan av upphöjelse. Med vetskapen om att vara privilegierad följer en upplevelse av att vara bättre och smartare än andra; barnen invigs tidigt i att tänka framåt, utveckla sociala förmågor (tala, uppföra och klä sig väl), sikta mot toppen och inte minst ha som mål att bli rika på pengar.

För att lyckas är alla medel tillåtna, även att fuska. Det värsta med detta anses inte vara att det är en omoralisk handling utan risken att bli upptäckt. Att fuska kan till och med betraktas som kreativt. Att köpa en dyslexidiagnos hos ett logopedföretag är ett annat kreativt sätt att skaffa sig studiefördelar i syfte att nå högsta betyget vilket är vad elever på dessa skolor siktar mot och till och med tror är en rättighet, i alla fall på VRG, enligt författaren.

Elitskolorna göder en överdriven narcissism; när man befinner sig över alla andra anser man sig berättigad till särskilda fördelar. Känslan av att tillhöra en elit kan inte bara förklara statssekreterarens lagbrott utan kanske också de många riksdagsledamöternas folkbokföringsfiffel i syfte att tillskansa sig extrapengar utöver det redan vidlyftiga arvodet om över 70 000 kronor/månad.

Sören Lindmark