Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Solskenshistorier är trevligt men det målar en dålig bild av verkligheten, skriver debattören. Bild: Stina Stjernkvist/TT

En mer nyanserad bild vore bra...

Bra att ni tar upp dessa frågor då vi är många som lider och kämpar med neuropsykiatriska funktionshinder och psykiska problem. Det är glädjande att personen i artikeln har fått det bättre sedan diagnosen, men för varje framgångssaga finns det alltid tusen som aldrig får en chans i livet, många får bara lida och leva med det stigma som så ofta samhället lägger på oss.

Det här är en insändare. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Vill du svara på insändaren eller skriva en egen? Gör så här.

Olyckligt att ADHD liknas vid "en stukad fot", personen i artikeln har så klart första tolkningsrätt i sitt egna fall. Jag är dock säker på att de flesta liksom jag själv (autismdiagnos med ångest och depressionsproblematik) har en mer funktionshindrande upplevelse.

För att klargöra; en psykiatrisk diagnos är oftast minst lika handikappande som att vara blind, döv eller rullstolsburen och precis som för dessa funktionshinder ofta medfött.

Att många av oss idag får leva med samma krav på arbetsförmåga som personer utan större funktionshinder samt ständigt möts av misstro och attityder som att 'vi har väl alla lite autism och ADHD' med mera, är högst diskriminerade.

Få av oss har andra förmågor att väga upp våra funktionshinder med, vi är fast i vår situation och behöver samhällets stöd. Det får vi inte idag och med nedskärningar inom LSS och vården i största allmänhet varav psykiatrin i synnerhet, så ser det inte vidare ljust ut för oss.

Solskenshistorier är trevligt men det målar en dålig bild av verkligheten. För ett slut på onödigt lidande.

Alf Joakim Persson