Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

 Bild: JANERIK HENRIKSSON / TT
Bild: JANERIK HENRIKSSON / TT

Ett vänligt leende en god början

Replik
Svar på: Paul Åkerlund (S): "Jag blir less eftersom jag vet hur vi kämpar på Kronogården", 31 december.

Det här är en insändare. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Vill du svara på insändaren eller skriva en egen? Gör så här.

När Paul Åkerlund dristade sig att säga att knarkhandeln gynnades av att kunderna finns i hela staden även i de så kallade ”finare” stadsdelarna, tog det fart. Peter Eriksson (M) löpte amok i sin söndagskrönika och i insändare i TTELA var det några som tog i från fotknölarna. Jag fattar inte varför detta väckte sådana reaktioner. Jag tolkade Paul Åkerlunds uttalande som att han menade att vi alla har ett ansvar för att förbättra integrationen och motverka kriminalitet i Trollhättan. Kan inte se något fel i det. Sedan kan jag hålla med om att det behöver göras något, inget snack om den saken.

Hur ska vi då kunna skapa en stad utan - vi och dom? Ja, för det första måste vi nog inse att det inte finns några enkla lösningar. Jag anser att det grundläggande problemet är att staden blivit så segregerad. Vi har en boendesegregering som är påtaglig men som inte kan lösas på kort sikt. Vad kan vi göra här och nu? För inte vill vi ha en delad stad där trygghet, solidaritet och sammanhållning försvinner alltmer.

Se till att fördela skolans elever jämnare i staden. Sätt som mål att ingen skola på sikt ska ha fler än 30 procent utrikes födda. Vi har bra skolor på Kronogården med en fantastisk och engagerad personal, men det räcker inte. Barn som ska erövra ett nytt språk och lära sig förstå en annan kultur behöver umgås och prata med svenskfödda så mycket som möjligt. Det är också bra för de svenskfödda barnen att tidigt få lära känna barn från andra delar av staden. Börja med högstadieskolorna eftersom eleverna där kan cykla eller åka buss till andra skolor.

Ett annat förslag är att öppna en polisstation på Kronogården, gärna i PRO-pensionärernas lokal. Detta skulle bli en tydlig signal att samhället inte accepterar bråk, kriminalitet och brända bilar. En ökad polisiär närvaro kan skapa trygghet för dem som bor på Kronogården, så som polisens medborgarlöfte säger. Här vill jag framhålla Eidar som ett föredöme som genom att placera sitt kontor på Granngården lyfte den delen av staden.

Ett tredje förslag och kanske viktigast av allt är att alla vi som bor i mer gynnade stadsdelar slutar att prata illa om människor från andra länder och skyller alla samhälleliga problem på invandringen. Trollhättan är och kommer att förbli en mångkulturell stad. Det finns väldigt många fördelar med det, så låt oss ta vara på det och ta ett eget ansvar för att underlätta integrationen på alla de sätt vi kan. Ett vänligt leende kan vara en god början.

Ove Johansson