Debatten angående tipstelefonen i tidningen är ett friskhetstecken och det behöver belysas hur och i vilket syfte tipsaren lämnar uppgifterna. Jag som länge har varit aktiv i politiken har haft ett rättesnöre, det ska aldrig finnas några lik i garderoben att gräva fram , då kan du aldrig få förtroende varken hos väljarna eller av det parti som du företräder.
Det har funnits åtskilliga tillfällen som jag har blivit illa åtgången av meningsmotståndare både i och utanför den egna skaran. Ett exempel var när jag uppmanades att välja mellan att agera för de amalgamsjuka eller avstå min plats på listan. Jag valde det senare då jag visste att amalgamfrågan var viktigare. Klart kunde jag ha använt detta i syfte att lyfta fram dem som spelade dubbelt men av hänsyn till partiet blev det inte känt då jag inte gick till tidningen. Eller då jag väcktes mitt i natten av den stora blaskan som krävde en förklaring på ett val som ännu inte ägt rum!
I de sammanhangen var det viktigare att inte skada partiets rykte och möjligheter att göra ett hyggligt val än att gå ut med alla fakta. Nu verkar det som en del lyfter egna oförrätter som om det är någon typ av ideologiska problem trots att mycket bottnar i rent personliga vendettor. Det gagnar inte partipolitiken oavsett vilket parti det rör och manar till eftertanke inför valet.
Vad är viktigast, att föra sitt partis talan eller att ljuga på motståndarna? Förstör inte valrörelsen med ogrundade eller falska rykten, det gagnar ingen allra minst dem som vidarebefordrar dem utan att uppgifterna har granskats seriöst. Där har media ett stort ansvar både att lyssna och att sålla agnarna från vetet.
Margaretha Molius
då Folkpartist