Trollhättan var en gång en vacker stad. Tidigt i maj, promenad längs västra sidan av Göta älv, från utsiktsplatsen med utsikt över Trollhättans kyrka och Olidanstationen. Längs kärlekens stig, ner till Gamle dal och dom gamla slussarna. Tillbaka mot staden längs slussleden och fram till klaffbron.
Trollhättan med hela slussområdet var unikt för hela Västra Götaland, en turistmagnet. Nöjet att promenera ner till slussarna för att titta på alla sommarturister som kom från många länder, alla flaggor som vittnade om härkomsten, år efter år. En glass eller en räksmörgås vid slusskaffet, ett sommarnöje.
Den dag som den första sprängningen ljuder, förändras hela slussområdet och är detsamma som ett dödsbud, Trollhättan förlorar sin själ. Trollhättan blir aldrig mera sig likt.