Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

 Bild: Magnus Hjalmarson Neideman/SvD/TT
Bild: Magnus Hjalmarson Neideman/SvD/TT

Havet stiger inte vid Bangladesh, men landet sjunker

Replik
Svar på TT:s artikel om ön som håller på att försvinna, 11 januari.

Det här är en insändare. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Vill du svara på insändaren eller skriva en egen? Gör så här.

Havets nivå är en av de mest kritiska faktorerna på många håll i världen. TT rapporterar hur en ö i södra Bangladesh, Gabura, håller på att försvinna i havet. Det är en gripande och tragisk berättelse, men flera påståenden och slutsatser är felaktiga. De måste korrigeras. Ont blir bara värre om man utgår från en felaktig bild av verkligheten.

Bangladesh anses vara världens största delta, bildat av de stora floderna Ganges och Brahmaputra från Himalaya och den mer lokala Meghna. Landet består således av uppslammade massor, som långsamt sjunker ihop. Normalt kompenseras det av årliga översvämningar, som avsätter sediment.

Dessa massor flyttas lätt av cykloner och skyfall. År 1970 drev den extrema cyklonen Bhola ihop massor till en ny ö utanför kusten. Den försvann 2007.

Ön Gabura, som håller på att försvinna, ligger intill världens största mangroveträsk. Det är tätt beväxt med träd och buskar, som tål salt och bräckt vatten. Deras rötter har en fundamental stabiliserande verkan i strandzonen. Sveriges Nestor bland klimatforskare, Nils-Axel Mörner, undersökte 2010 en kust där en dramatisk höjning av havet rapporterats.

Han konstaterade att man hade röjt bort mangroveträden, för att ge plats åt odling av räkor. Inget hindrade längre stormvågor att skölja upp på marken och ta med sig jord ut i havet. Kvar stod träd med rötter som pekade ut horisontellt 60 och 80 cm över marken, googla ”villfarelser träskmarker”. Så mycket jord hade förlorats. Havet hade inte stigit.

Och havet har inte stigit oroande sedan heller, bara 1 à 2 millimeter per år. Men officiella vädertjänster och FN:s klimatpanel IPCC annonserar ständigt alarmerande siffror. De hänvisar till mätningar från satelliter, som flyger på höjden 130 svenska mil och ska mäta nivån på ett hav med meterhöga vågor.

Istället finns tidvattenloggar, tide guages, i tusentals hamnar, på många ställen sedan 1700-talet, med flottörer som man kan se och ta på. Den 11 januari beskrev Howard Thomas Brady i Australien hur IPCC och många av dess forskare använder satellitdata, som visar snabbare stigning, utan att verifiera dem mot hamnarnas loggar, googla ”god tide guages”.

Artikelns påstående att havet stiger med 5 mm om året är alltså helt fel. Meteorologiska världsorganisationen WMO är en del av FN och har fått de felaktiga data från de okunniga ”klimatforskare ” som IPCC anlitar.

Sture Åström, nätverket KLIMATSANS