Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Helhetsbilden saknas över Sjuntorps samhälle?

Sjuntorp behöver städas upp då framförallt de centrala naturområden som ingår i område av riksintresse som skiftar mellan parkmark, naturmark, öppet jordbruksland och skogsområden, både löv- och barrskog. Ganska unikt som samhällsbild.

Det här är en insändare. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Vill du svara på insändaren eller skriva en egen? Gör så här.

Bebyggelsen, samhället är därför utspridd i olika delar med nämnda områden mellan sig. Därför är det av vikt att hålla den mark, av olika slag, som Trollhättans stad ansvarar för gallrad, öppen, så att det gör ett städat, vårdat och snyggt intryck. Så är det inte för tillfället. Inom samhället finns bland annat bokskog som måste lyftas fram, gallras, stammas upp, hållas fri från sly så att det blir en tillgång för samhället, som ett vackert inslag mellan den spridda bebyggelsen.

Åtgärder som att städa upp och gallra dessa naturmarker får inte fastna i tjänstemännens byråkrati i olika resultatenheter som skyller på varandra ” - du, det är inte mitt ansvar, det får du prata med den förvaltningen om, vi/jag har inga pengar att röja där”. Så har det låtit allt sedan den nya organisationen med resultatenheter som styr verksamheten kom till (jag har mer än 45 år som anställd inom Flundre - Trollhättans kommun, så viss erfarenhet har jag.) Kommunerna och de flesta offentliga verksamheter har förvandlats till att veta priset på allting men inte värdet av någonting. Vilka effekter det har fått diskuteras aldrig, utan ”du ska gilla läget”. Varför blir något som är så enkelt att genomföra så svårt? Systemfel? Trollhättans stad ska också föra en dialog med övriga markägare (framförallt inom området för riksintresse runt "gamla villan", före detta trädgårdsmästarhuset, tennisbanan, längs Danska vägen och så vidare).

Parkmarken måste skötas utifrån den skötselbeskrivning som gäller vid upphandlingen av parkskötseln (det har inte alltid varit fallit genom åren). Gamla trädalléer måste ersättas med ny plantering, ett arbete som vi - Sjuntorpsdepån - påbörjade i början av 1990 -talet men dog ut när den nya organisationen kom till. De alléer som finns måste också skötas, stamskott tas bort. Sjuntorps industrihistoria – det som ”vi sjuntorpare” benämner som det ”gamla spinneriet” är Sveriges näst äldsta mekaniska ull -och bomullsspinneri (Kungligt tillstånd 1813).

Spinneriets historia måste lyftas fram och miljön runt fallfåran måste bevaras och vårdas som ett viktigt kultur -och industrihistoriskt värdeområde. Detsamma gäller området, miljön, där ”noblessen” levde, med direktörsvillorna, tjänstemannabostäderna, brandstation, tennisbanan och inte minst "Minnet" med tillhörande trädgård, till minne av industripionjären Johannes Johansson, som förfaller trots att det är skyddat i en detaljplan.

Vad saknas då för att genomföra detta? Framförallt helhetssyn, där den stora bilden framträder, blev i nyliberalismens anda ett mosaikbräde där varje förvaltning bara kan se sin egen bit. Saknas också är/var brist på engagemang/ intresse/ambitioner bland politiker och tjänstemän inom olika förvaltningar, på att hålla samhället vackert och tilltalande samt att utveckla det. Saknas dessa egenskaper blir resultatet som det är idag, ett förfall. Jag har genom åren suttit i flera öppna möten och diskuterat Sjuntorps framtid. Med flera andra sjuntorpare var jag också väldigt aktiv när en ny utvecklingsplan över Sjuntorp togs fram 1997, framförallt när det gällde samhällets kulturhistoria.

I utvecklingsplanen (som ingen på mötet kände till) finns åtgärdspaket inom alla områden vad som behövdes göras med ett framtida Sjuntorp. Tyvärr blev den en hyllvärmare, ingenting har kommit ut av den trots alla dessa möten. För cirka två år sen, på två öppna möten med Socialdemokratiska föreningen i Sjuntorp med inbjudna nämndordförande - och nämndpolitiker i Trollhättan, diskuterades Sjuntorps framtid återigen. På mötet lyfte jag bland annat ovan nämnda naturvårdsfrågan och bebyggelsen inom området för riksintresse som förfaller och förfular samhället. Första mötet var ett ”va’ behöver göras” och följande, några månader senare, ”va´ har genomförts”. Ja´ va´ har genomförts, angående naturvård? En hyllvärmare igen?

Jag tror mig veta mer om samhället Sjuntorps historia än de flesta inom Trollhättan stad, så funderas det över något finns jag tillhands. Så politiker och tjänstemän, varför inte en guidad tur i Sjuntorp, så ska ni få en utförlig historiebeskrivning av det gamla, stolta brukssamhället Sjuntorp och dess arbetarhistoria. Kanske kan det leda till ökad förståelse och bidra till att värdera området för riksintresse med andra ögon. Av erfarenhet vet jag att det inte alltid är lätt att vara politiker, men jag ställer ändå frågan till er, hur vill ni utveckla Sjuntorp och hålla Sjuntorp snyggt och vårdat? Jag vet att det inte finns pengar, det har jag hört allt sedan nya organisationen genomfördes. Byråkrati och systemfel kostar pengar och ger inte näring till någonting.

Stig Hellström

före detta kommunalare och Sjuntorpshistoriker