För barnet kan det vara vägen till nödvändig förändring om socialtjänsten fungerar som den ska. Ju förr socialtjänsten kan ingripa och erbjuda skydd och stöd desto bättre.
Alla vuxna har ett ansvar att ingripa när de ser att ett barn i deras närhet far illa. Det är svårt eftersom det är de närmaste anhöriga som ofta ser problemet. Frågan är hur ska jag hjälpa barnet?
Många barn som växt upp i missbruksmiljö, har senare i livet frågat ”varför såg ingen hur jag hade det, varför hjälpte ingen mig?”
För professionella som möter barn i sin yrkesroll gäller särskilda regler om anmälningsplikt, de är skyldiga att alltid anmäla oro om ett barn misstänks fara illa. Socialtjänsten ska se till att barnet får hjälp och stöd.
Tyvärr brister det alldeles för ofta. Många kommuner klarar inte sitt uppdrag att hitta och stötta de barn som bäst behöver hjälp. Samt ser till att barnens behov av umgänge med dem som står dem särskilt nära så långt som möjligt tillgodoses.
Familjer med missbruk isolerar sig ofta från övriga samhället och barn är lojala mot sina föräldrar hur illa det än är hemma. En missbrukare ljuger och manipulerar. Det tillhör sjukdomsbilden.
Barnet måste lära sig ljuga och blir duktigt på detta eftersom barnet inte vill avslöja sina föräldrar. Följderna är stor risk för eget missbruk och ohälsa. Ofta ser man problem i familjer i flera generationer.