Hur är det ställt i vården?

Har sett och hört mycket negativt om vår vårdsituation och nu har jag upplevt det själv.

ANNONS
|

Med en akut sjukdomssituation för något år sedan, där en läkare tidigare uttryckte att om problemet uppstod igen så var det omedelbar och akut hjälp som gällde. Problemet kunde enligt läkaren vara livshotande. När problemet uppstod igen åkte jag direkt till akuten. Var oerhört tydlig vid incheckningen om läkarens uttalande och att problemet enligt läkaren kunde vara livshotande. Läs nu detta noga.

Det tog tio timmar innan jag fick träffa en läkare! Om en akut sjuk person, med en enligt tidigare bedömning möjligt livshotande sjukdom, får vänta i tio timmar på att träffa en läkare blir man djupt orolig. All vårdpersonal gör garanterat allt dom kan för att hjälpa de sjuka. Men det beslutsfattarna prioriterar begriper man inte alls.

ANNONS

I samtal med vårdpersonalen förstår man att pengar läggs på oerhört mycket annat än just vård. Detta är ytterst mediokert. Var finns kompetensen och insikten om vårdbehovet eller är det bara det som gagnar ”jaget” som styr beslutfattarnas vårdbeslut? Om man som normalbegåvad beslutsfattare inte förstår att om väntetiden för att träffa en läkare för akut sjuka är tio timmar så har man ett högprioriterat problem – lika med för lite läkarresurser. Det är alltså mer läkarresurser som vårdpengarna ska prioriteras för. Och listan kan göras lång.

Vid kontraströntgen av njurar på Uddevalla sjukhus frågade jag om den insprutade kontrastvätskan även skulle fungera för en röntgen av gallan. Svaret var ja! Eftersom jag hade en gallröntgen bokad en vecka senare föreslog jag att man även skulle göra den röntgen, jag låg ju där klar i rätt röntgenapparat. Svaret blev nej – här gör vi bara njurröntgen. Man förstår ingenting. Hur används vår skattepengar och vårdresurser. Man blir ju djupt, djupt upprörd. Något måste hända – nu! Kompetens är kanske ett ledord för att prioritera rätt åtgärder.

Frustrerad medborgare

ANNONS