Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

 Bild: Johansen, Erik
Bild: Johansen, Erik

Hybris att tro sig kunna bestämma klimatet

Miljöjournalisten Roger Olsson avslutar en replik till mig den 26 september med att min syn på klimatproblematiken är “löjeväckande”.

Det här är en insändare. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Vill du svara på insändaren eller skriva en egen? Gör så här.

Replik

Frågan är hur man ska beskriva miljöjournalisten Olssons ointresse av att inte våga granska mina berättigade frågeställningar när det gäller de påstådda “klimatsanningarna”.

Jag nämnde att vårarna (mars, april och maj) under senare tid aldrig förut har varit så varma som nu och eftersom FN:s klimatpanel IPCC har slagit fast att det varmare klimatet beror på människans koldioxidutsläpp är det inte underligt att meteorologers förklaringar i media är att den ökade vårvärmen är kopplad till de mänskliga utsläppen. Men det finns inte någon motsvarande ökad junivärme, snarare tvärtom, under samma tid trots liknande utsläppsvolymer? Klimat brukar baseras på 30-åriga medelvärden och därför tar jag medelvärdet för perioden 1986-2015.

Olsson försöker “vilseleda” genom att påstå att jag valt en “godtycklig” 30-årsperiod. Eftersom det handlar om nutida värme måste naturligtvis den senaste 30-årsperioden refereras till och denna period var den senaste som slutar på antingen siffran 5 eller siffran 0.

Jag vet inte om Olsson skämtar när han samtidigt frågar: “Vad har detta med IPCC att göra?” I allra högsta grad! Det är ju från IPCC som klimatteorierna kommer; global uppvärmning genom mänsklig påverkan via koldioxidutsläpp.

Något stämmer inte när man bekänner sig till storstilade och svepande generaliseringar om hur koldioxidutsläppen får haven att stiga kraftigt och isen i Arktis att försvinna och samtidigt inte kunna förklara varför utsläppen har höjt temperaturen för mars, april och maj men samtidigt sänkt junitemperaturen under samma tidsperiod. Det vore väl något för miljöjournalisten att gräva i.

Matematikern och meteorologen Edward Lorenz myntade begreppet “Fjärilseffekten” 1979 för att påvisa att klimatet är ett kaosartat system där det är fullständigt omöjligt att ha koll på alla parametrar som styr. När en fjäril i Mexico fladdrar med vingarna och skapar små luftrörelser kan de teoretiskt utvecklas till en storm över Europa några veckor senare.

IPCC:s domedagsscenarier, som nu senast har blivit än värre, bygger på datorsimuleringar och datorgenererade “klimatmodeller”. Mot bakgrund av det som nämndes om “Fjärilseffekten” ovan med ett oändligt antal okända parametrar är det närmast hybris att tro att man kan begränsa en befarad uppvärmning på 1,5-2 grader till år 2100 om man gör på ena eller andra sättet.

Ingemar Vänerlöv

Klimatobservatör och klimatrealist

Härmed drar vi ett streck i just denna debatt. Insändarredaktionen.