Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

 Bild: Per Wahlberg
Bild: Per Wahlberg

Idag är inte detta en skola att längta till för våra elever

Hur ska man som ensam lärare med en elevgrupp på 25 elever hinna med att ge våra elever en skola att längta till? frågar sig signaturen ”Hopplös”.

Det här är en insändare. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Vill du svara på insändaren eller skriva en egen? Gör så här.

Vår uppgift är att ge alla barn en framtid att längta till, där drömmar förverkligas! Varje barn och elev ska ges likvärdiga förutsättningar att nå så långt som möjligt i sin kunskapsutveckling. Det är Trollhättans stads helhetsidé för stadens skolor. En helhetsidé som man inte ser mycket av i den dagliga verksamheten.

Skolan jag arbetar på går just nu med ett underskott på 1.7 miljoner medan Trollhättans stad går med ett överskott på cirka 63 miljoner. Elevpengen höjs medan statsbidragen minskar och omkostnaderna ökar. Vilket i slutändan inte ger någon ökning av elevernas pengar. ”Vi står inför tuffa tider” får vi höra. ”Prioriteringen nu är att vi har en lärare per klass”, ” vikarier är för dyrt” ”sänk kraven på undervisningen”.

Hur ska man som ensam lärare med en elevgrupp på 25 elever hinna med att ge våra elever en skola att längta till? Hur ska man hinna se alla elever varje dag? Elever med behov eller som bara behöver lite uppmuntran? Elever som anstränger sig varje dag med sin inlärning eller kämpar för att bara ta sig till skolan. Hur ska man som ensam vuxen i en klass hinna undervisa samtidigt som man ska vara både förälder, kurator, ordningsvakt och pedagog.

Besparingarna är många och de flesta osynliga. Man har inte råd att sätta in vikarier, vi får hjälpas åt att täcka upp för varandra. Jobba över, ta kollegans lektion. Mjölken i matsalen tar slut igen för fjärde gången denna månaden och maten räcker inte alltid till de elever som har sen lunch.

Detta är bara några glimtar hur det kan se ut. Vi är många med mig som känner att vi snart inte kan stå för den verksamhet vi bedriver. Idag är detta inte en skola att längta till. Vad tänker våra politiker som ger våra barn dessa förutsättningar?

Hopplös