Omprövningsstoppet skulle befria tusentals medborgare från en ofta ångestfylld, inte sällan förnedrande omprövning av Försäkringskassan vartannat år.
Tryggheten var falsk. Den som i många år levt med assistans kan fortfarande med ett pennstreck bli av med all hjälp. Situationen är så illa att assistansanvändare som skulle behöva mer assistans inte vågar ansöka om det.
Liberalerna kräver ett skyndsamt förtydligande i Socialförsäkringsbalken, det regelverk som styr utbetalning av assistansersättning. Försäkringskassan ska enbart få pröva den nya omständigheten hos en person. Inte utan skäl ta det som en förevändning att ompröva hela behovet, riva upp flera år gamla beslut och beröva den enskilda rätten till assistans. Detsamma måste även gälla kommunerna. Hänvisningar till ändrad ”nationell praxis” måste få ett slut.
Lagstiftningen har under många urholkats, till följd av hård tolkning av domar i Högsta Förvaltningsdomstolen, som i sin tur lett till snävare och strängare bedömningar hos Försäkringskassan. Kommuner runt om i landet är snabba att snappa upp signalerna och kallar det ”ny nationell praxis”, vilket är märkligt då de lyder under en annan lagparagraf och där det de facto inte skett någon förändring.
Den snäva bedömningen av assistans har politiska förtecken. Den har brännmärkts som för dyr. Omprövningarna är ett led i att hålla statens kostnader nere. Försäkringskassan anser att om du anmäler ändrade förhållanden som innebär ändrat behov av antal timmar, då finns det skäl att vända upp och ned på ditt hela liv. Kommunerna gör likadant. Om en person slutar särskolan och börjar daglig verksamhet ska det som exempel anmälas till Försäkringskassan, som då helt kan välja att bortse från omprövningsstoppet. Istället dras en helt ny utredning igång som kan innebära att assistansen helt dras in eller kraftigt skärs ned.
Vi måste komma bort från att omprövningsstoppet rundas av Försäkringskassan, så till den milda grad att anordnare avråder sina kunder från att ansöka om fler assistanstimmar, trots att de behöver dem.
Ingen ska behöva vara rädd för att ansöka om fler assistanstimmar, om det är det som behövs. Det behöver vi alla komma överens om.