Men på senaste kommunfullmäktigemötet i Trollhättan blev det dock en liten debatt om det ekonomiska läget i kommunen. Det stora bekymret är de stora nämndernas verksamheter som går med minus. Där utmärker sig Omsorgsnämnden.
Omsorgen får åter ett tungt fokus på sig, när fokus istället borde vara på majoritetens prioriteringar. År efter år ökas kraven på de anställda i omsorgen. Detta sker samtidigt som gruppen äldre blir större och större och där fler behöver omvårdnad. I debatten talade vänsterpartiets gruppledare Mattias Foldermark om majoritetens personalpolitik, som han ansåg var mycket god. Det kan jag inte hålla med om. Det går inte att genomföra reformer som kostar pengar utan att tillföra dessa pengar. Då drabbas personalen, som får en ännu tyngre arbetssituation.
Det blir en sämre arbetsmiljö där våra anställda sliter ut sig i förtid. Jag menar att de redan har ett tungt jobb, och att det behövs fler anställda och en bättre arbetsmiljö. Istället har majoriteten, med de flesta övriga oppositionspartiers godkännande, minskat antalet personal, istället för att öka den. Det är att ha ett kortsiktigt perspektiv. Det kan också innebära att de redan anställda slutar för att de inte orkar längre.
Det är ingen god personalpolitik. Jag beskrev det i debatten, och jag upprepar det gärna. Det är inte okey att ha stora underskott år efter år. Ansvaret vilar tungt på majoriteten här, för det är de som ger förutsättningarna. Det är Socialdemokraternas ansvar tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet att se till att Omsorgen får rätt budget från början av året, en budget som speglar verkligheten.