Svar: Jo. Moderaterna vill absolut ha makt. Men frågan Alf och andra istället kanske bör ställa sig är vad resultatet av politiken blir med makten som drivkraft?
Är det så att makt som drivkraft exempelvis kan leda till att:
*Att somalisk förening, med en högst undermålig ansökan, beviljas skattefinansierat föreningsbidrag fyra månader innan valdatum, för att säkra röster till det röda partiet. Utan att någon kan ifrågasätta med risken att beskyllas för ”smutskastning”?
*Att kommunala projekt får fortsatt finansiering år efter år. Utan att skattehöjning blir lösning framför mätbara mål och att tvingas omprioritera sin egen politik?
*Att äldre personer gisslanhålls via strukturer som PRO och på så sätt fråntas möjligheten att ens ställa frågan om man efter ett helt liv som skattebetalare ändå inte kan kräva något mer valfrihet, gällande boende, vård och livskvalitet. Utan att betraktas som både kapitalist och bödelns närmste vän?
*Att de bästa byggprojekten eller planerna inte genomförs med de som betalar bäst eller genererar mest värde till kommuninvånaren. Utan istället genomförs utav de som pratar mest eller känner flest vid ett lunchmöte?
*Att beslutsfattande politiker anställer tjänstemän som inte nödvändigtvis alltid är den med mest kompetens. Utan istället den som är minst obekväm och gärna har tidigare koppling mot partibok? (Kan också innefatta åtgärder som att exempelvis avskeda en jämställdhetsstrateg som är högt uppskattad och belyser interna utmaningar kring jämställdhetsresan på ett slående vis offentligt.)
Exemplen på vad som kan hända med politiken när styrande primärt drivs av makt kan göras lång. Helt säkert är att 105 år, som i Trollhättans fall, är en mycket lång tid. Säkert är också att makt i sig är en förutsättning för att genomföra politik. Skillnaden är väl hur man väljer att se på makten. Som en drivkraft i sig eller som ett nödvändigt medel för att nå uppsatta mål. Vi moderater i föredrar det senare.
Våra politiska mål och lösningar bygger exempelvis på att människor med utomeuropeisk bakgrund ska värderas för dess möjlighet och fantastiska förmåga att själva försörja sig och skaffa sig ett gott liv i vårt land. Och med det inte behandlas som ett kollektiv som ska ”hjälpas och sättas på undantaget”. Detta kan vi göra på flera sätt, men språkkrav, villkor mot försörjningsstöd, att lära sig jobbet på jobbet och få möjlighet till svenska klasskompisar i klassrummet är några av de ingredienser som behövs för att nå vårt mål. Höjd kommunalskatt slår hårdast på de med lägst inkomst, såsom undersköterskor och biträden - och ska därför undvikas om man inte vill öka inkomstklyftorna. Och vid sidan av ditt lönekuvert ska du som anställd inom Trollhättan stad också ges långsiktiga förutsättningar att fokusera på kärnverksamheten.
En fungerande vård, skola och omsorg. Detta snarare än att skattepengar slösas på ytterligare ett resurskrävande projekt, ett kommunalt ägt gym eller en second-handbutik. Valfrihet inom äldreomsorgen är avgörande för att våra allt äldre och piggare ska få en mer värdefull och meningsfull vardag. Inte sykurs och boule till alla äldre, utan kanske en golfrunda i solen eller vin till maten – om det är just det du värdesätter på ålderns höst. Vårt mål är också att med kloka beslut och ibland obekväma ställningstaganden möjliggöra för en grön omställning. Exempelvis ser vi det, i motsats mot mp, s och v, som självklart att kommunen förbjuder exploatering av egen åkermark för att öka möjligheten till att i framtiden bli mer självförsörjande och mer klimatneutrala.
Avslutningsvis. Rösta på vad du vill i september 2022. Men rösta gärna med fakta och nyfikenhet som grund. Det, snarare än en debatt om vem som vill ha makt eller inte. Det förtjänar demokratin och Trollhättan.