"Min vän bryter ut i tårar"

Stämplar ut för att gå hem. Det är fredag och jag är så trött. Jobbat tre extrapass på en och en halv vecka och längtar efter ledig helg. Tackat nej till extrapass under morgondagen – jag orkar bara inte.

ANNONS
|

Dessutom är två av barnen hemma med förkylning och maken jobbar till helgen.

Jag går för att hämta lunchen ur personalrummet – den har jag inte hunnit äta idag – heller. Ute i korridoren möter jag en gammal jobbarkompis. Vi hälsar och börjar prata. Min vän bryter ut i tårar, hen berättar om en övermäktig dag på jobbet. Få personal, många patienter och några akuta fall som omedelbart behöver vård. Hen torkar tårarna och vi börjar skämta om hur vi är superhjältar som kämpar på. Kämpar vidare. Vi borde ses, kanske äta lunch ihop? Eller hur säger jag och visar min matlåda... Kanske i nästa liv när vi valt annat yrke än sjuksköterska.

ANNONS

Jag är så trött på välmenande applåder. Heja vårdpersonalen, ni är kanon. Och underbemannade. Och underbetalda. Jag har studieskulder på 145000 för att kunnat studera till mitt yrke. Jag drömde om att göra gott och utvecklas i min profession. Inte ha utarbetade kollegor som pratar om sin första, andra, tredje period av utbrändhet.

Det är dags för sjukvården att visa sin uppskattning av personalen. Vi har fått ett tumme upp-brev efter sommaren av sjukhusledningen. Bra jobbat. Tack, vi vet det. Men visa det i handling också. Gör er till en attraktiv arbetsgivare som månar om personalen. Jag behöver fler kollegor. Erbjud högre lön, vidareutbildning och fler kompetensdagar, betalda arbetsskor eller åtminstone en julklapp. Visa er uppskattning. För det är ganska mycket som talar emot just nu. Om två dagar är det måndag, ny vecka. Det är slitna superhjältar som kommer till jobbet då.

Maria legitimerad sjuksköterska

ANNONS