Jag studsar upp på morgonen, redo för att ta mig an mina fyra till fem lektioner, vissa dagar ligger sex lektioner på schemat. Jag ska möta mina fantastiska elever med hög förväntan på att få bra lektioner!
När jag kommer till jobbet cirka 25 minuter före matchstart, inser jag att jag får vikariera för en sjuk kollega på den tid jag inte har lektion. Visst, jag tar den. Vikarier är ett problem, det finns få. Och ledningen vill inte ta in några på grund av ekonomi.
Jag stålsätter mig, vikarierar. Jag har mina lektioner, men tiden jag borde haft för att planera morgondagens lektioner försvann. Får jag betalt? Såklart inte, det ligger inom min arbetstid. Så vad gör den lojale läraren nu? Jo, hen planerar på kvällen istället. Jag blir tröttare och tröttare för varje gång jag utsätts för detta. Men skolan och kommunen sparar pengar!
Att vi lärare sen blir mer sjuka av tyngre arbetsbelastning blir såklart problematiskt. Läraren blir sjuk, ingen vikarie tillsätts, en annan lärare går in och vikarierar på "tom rad" och så blir den läraren också överbelastad och sjuk. Elever och föräldrar förväntar sig en bra skolgång. Och tro mig, föräldrar ställer oerhörda krav på att just deras barn ska ha det bästa.
Till dig förälder som läser detta säger jag: Förvänta dig sämre planerade lektioner och sämre anpassning för ditt speciella barn. Tiden finns inte om vi lärare inte ska jobba sönder oss.
Resurser och EHT-stöd är ett minne blott i skolan. Storleken på klasserna växer. Lärarens undervisningstid ökas år från år på bekostnad av planering och uppföljning. Jag hörde dock att flera skolkoncerner gått med miljardvinst i år. Varför? På vems bekostnad? Var är pengarna?
Lärare