Att myndigheterna i samförstånd med fastighetsägarna anlägger enklare gång- och cykelvägar mellan strand och bebyggelse skulle vara betydligt positivare åtgärder som gynnar både allmänhetens tillgänglighet till stränder och möjligheten för fastighetsägare att disponera och sköta den egna tomten. Kuststigen är ett bra exempel som ökar tillgängligheten.
Dagens agerande där man i princip beslagtar någons tomtmark utan ersättning, där möjligheterna att nyttja och sköta den egna tomten kraftigt begränsas. Man får inte placera utemöbler där man själv önskar, man ska på egen bekostnad plantera en häck längs en ny gräns som beslutas av myndigheterna, man får inte fälla träd, inte bygga friggebodar eller attefallshus enligt de regler som gäller för andra fastigheter. Det agerandet är inget annat än konfiskering av privat egendom som kraftigt begränsar rättssäkerheten. Allt måste inte vara orörd natur. Både tillgängligheten och mångfalden går förlorad när områdena närmast våra sjöar tillåts växa igen och enda sätter att se om det finns en sjö i närheten är på kartan. Att tillåta boende inom strandskyddat område ökar istället möjligheten till ett öppet, lättillgängligt och varierande landskap.
Vad har blivit bättre av att tvinga bort kolonilotterna på Nabbensberg? De bidrog till att hålla landskapet öppet, välskött och tillgängligt. Idag växer området snabbt igen. Stadsodling är dessutom ett erkänt bra sätt att integrera nya medborgare på. Om Nabbensberg behållits skulle tillgängligheten och mångfalden varit bättre. Åtminstone hade det varit en betydligt bättre åtgärd än att anlägga en ny återvinningscentral inom vattennära område som både skymmer utsikten och förfular landskapet.
Vad blir bättre av att Bengt Davidsson på fastigheten Juta blir av med en stor del av sin tomtmark? Allmänhetens tillgänglighet till stranden hade kunnat säkerställas på ett bättre sätt om man anlagt en enkel gångväg, i stil med kuststigen och Joakim Bromans förslag. I stället har kommunens despotiska och empatiskt bristfälliga agerande tagit bort Davidssons engagemang och tro på framtiden. Ett sådant agerande hör inte hemma i en demokrati. När man hör Plan- och bygglovschef Annika Karlsson försvara sig i Västnytt med att man ”bara följer lagen” är det inte utan att man tänker på när soldater försvarade sig med att ”man bara lydde order”. Hade kommunen i stället agerat i samförstånd med Davidssons och anlagt en gångväg, där vandrare lätt kunde passera och beundra utsikten. Möjligheten till ett öppet och mer lättillgängligt landskap hade ökat och syftet med strandskyddslagen skulle uppfyllts på ett bättre sätt för alla parter.
CML