Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Bild: Henrik Montgomery/TT

Nämndemännens vara eller inte vara?

Frågan har diskuterats i media. Senast på ledarsidan i TTELA den 24 augusti.

Det här är en insändare. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Vill du svara på insändaren eller skriva en egen? Gör så här.

Det framförs i debatten att nämndemännen är politiskt valda, för gamla, har fel etnicitet, allmänt okunniga och att de till och med påverkar rättssäkerheten negativt.

Märkligt är, att de som uttalar sig, inte inser det faktum att även juristerna har en politisk uppfattning. Vissa är pensionerade, lag- och rådmän som inte alltid har rätt etnicitet, vilket då skulle kunna färga deras ställningstaganden och domslut.

Själv har jag under min tid, som nämndeman vid Trollhättans- och sedermera Vänersborgs tingsrätter, aldrig upplevt några tendenser vare sig från jurister eller nämndemän att man har lagt politiska värderingar i samband med domslut. Ledstjärnan är att fokusera på frågeställningen om vad som är ställt utom rimligt tvivel vid ställningstagandet. Nämndemännen är inte vilken förtroendevald som helst utan är domare som avlagt domared. Detta ställer krav på kunskaper om hur samhället fungerar och ska också vara en garant för folkets insyn i rättssystemet Vilket självfallet ställer krav på de politiska partierna då de nominerar nämndemän. Det måste vara personer som visat prov på lämplighet för uppdraget och som har livserfarenhet.

Det är väsentligt att vederbörande är beredd att delta i utbildning som genomförs av Nämndemannaföreningen för att skaffa sig kunskaper om framför allt sociala samband då det gäller olika vårdmöjligheter, kriminalvårdsarbete etcetera. Detta är tillsammans med livserfarenhet nödvändiga kunskaper särskilt i samband med val av påföljd av straff. Det är inte enbart brottsmål som avgörs utan även familjemål och vårdnadstvister. I detta avseende kan det i vissa fall finnas mer att önska.

Vilket system man än väljer, förutsatt att det ska finnas insyn i domstolarnas arbete, kommer ovan redovisade även i fortsättningen att gälla. Att vissa jurister föredrar att endast diskutera med likasinnade och slippa överläggningar med nämndemännen kan ju vara en fördel för juristen, men frågan är om det gagnar rättssäkerheten? En möjlig förändring är att kommunfullmäktige utser nämndemän utan de politiska partiernas inblandning förutsatt att lämpligheten att utföra uppdraget har granskats och bedömts, av vem?

Det vore klädsamt om Dana Pourkomeylian, Liberala Nyhetsbyrån, kunde presentera ett bättre system.

K Svensson