Tänk att min politiska karriär började i just Lextorp där jag växte upp och definitivt inte med en silversked i mun. Och därifrån flyttade jag på grund av otryggheten och kriminaliteten som var (och fortfarande är). Men än har den inte röda politiken ändrats i södra delen av Trollhättan. Den har varit den samma sen jag var liten. Att inte förstå kugghjulet än och jag är idag 41 år.
Ett område som Lextorp eller Kronogården, där man tryckt in en massa människor och misslyckats med att nå ut till dem eller att låta dem integreras. Det är sedan gammalt, det är inget nytt - miljonprogram!
Min fråga är när den röda politiken kommer att inse att dessa som bor i de områden behöver komma ut i samhället, de behöver ha svenska kompisar, prata svenska språket, använda svenska språket och lära sig svensk kultur.
Men inte alltid det lättaste när man i dagens samhälle kan få mer bidrag av att sitta hemma än att jobba! Jag tror starkt på att jobba alltid ska vara det bästa och det var tack vare jobb som både mina föräldrar men även jag kom in i det svenska samhället. Det ska alltid löna sig mer att jobba.
Man kan se på detta med olika glasögon, man kan som den röda politiken se hela området med dess invånare som offer och tycka synd om dem. Och man kan se den som högern med möjligheter i varje individ och med förväntningar på alla att alla egentligen kan bidra med något. Men det där med att ha förväntningar på alla kanske inte är det mest aktuella i en röd politik. Rösta på blått för integration.
Jibran Gergy (M)