När första växtgiftet kom till byn

Det låg både oro och förväntan i luften inför vårbruket 1948. Det hade kommit ett konstigt preparat som skulle blandas i utsädet.

ANNONS
|

Pappa hade varit skeptisk, men efter att ha läst en artikel i LRF:s tidning Jordbrukarnas Föreningsblad, som lovprisade det nya, ville han prova preparatet i vårveten. Det skulle kraftigt öka skörden.

Aningslösheten var total. Ingen visste att detta mirakelmedel inlett en ödesdiger epok inom jordbruket med främmande gifter och kemikalier. Inte heller att det skulle leda till förgiftade jordar, sjöar och vattendrag, bi och fågeldöd och galopperande cancer. På sikt ett hot mot allt levande – en tyst vår!

De flesta hade tills helt nyligen inte hört talas om att kvicksilver skulle kunna användas i jordbruket och visste inget om dess risker. Fanns alltså inte anledning till oro.

ANNONS

Innan det kom till våra skogs- och mellanbygder i Bohuslän hade man kunnat läsa intervjuer med gods- och fideikommissherrar som prisade preparatet. De hade skickat sina söner till agronomutbildning på lantbrukshögskolan i Ultuna och de hade tagit med sig nyheten hem. Med så förnäm utbildning måste de ju veta.

Det röda pulvret skulle blandas med utsädet. En trätunna gick på tur mellan gårdarna. Allt var så nytt och spännande. Jag minns att vi barn trängdes för att hjälpa till och dra veven på tunnan. Andra stod och skyfflade och blandade in kvicksilverpulvret på magasinen. Det fanns de som rörde in det med händerna direkt i såmaskinen. För det var ju fullkomligt ofarligt.

Det blev lite över av den betade vårveten efter sådden. Mamma och pappa var tveksamma till att ge den till djuren. Kanske var det bäst att slänga den ute i skogen? Problemet blev förstås allmänt och så kom det en förlösande artikel i Föreningsbladet. Man kunde utan risk ge den betade spannmålen i små portioner till hönsen.

För mig blev detta extra sorgligt. Från det jag började gå tyckte jag om att ge hönsen mat och plocka ägg. Så jag hade redan när jag gick i tredje klass bett att få sköta hönsen alldeles själv.

ANNONS

Mot att jag hjälpte till extra i ladugården innan jag gick till skolan, fick jag ta mat till hönsen och kunde sedan sälja äggen till mamma för 20 öre styck.

Allt såg ut att gå bra tills jag märkte att matlusten hos hönsen avtog, skalen blev tunna och det blev allt färre ägg under sensommaren. På hösten började en och annan höna vingla och efter hand låg de på golvet och kunde inte röra sig. Och när fler blev liggande förstod vi att det var det betade utsädet som var orsaken.

Jag nackade dem efter hand och la ut till räven som snabbt tog hand om dem. Till jul hade 14 dött och jag hade bara tuppen och en höna kvar.

Samtidigt som jag skriver detta får jag ”Bekämpningsrekommendation 2020” från Statens Jordbruksverk med inte mindre än 20 olika insekter och svampar som måste bekämpas i veteodling. Allt från Svartpricksjuka och sadelgallmygga till vetedvärgsjuka. Till veteodling rekommenderas 55 olika bekämpningsmedel, 10 insektsgifter och 45 svampmedel.

Uppmuntra ekoodlare – köp alltid ekologiska produkter! Enda sättet att komma bort från gift- och kemijordbruket.

Rune Lanestrand

Tidigare redaktör för Småbrukaren

comments

Kommentarer

Kommentera

Vad tycker du? Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och TTELA förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS