Rapporterna om kommuner som gör nedskärningar på skolan duggar tätt. Enligt en enkät som Lärarnas Riksförbund gjort bland sina kommunföreningar, genomförs nedskärningar i sju av tio kommuner. En genomgång från Tankesmedjan Balans visar att 260 av Sveriges 290 kommuner lade sparkrav på sina välfärdsverksamheter under 2018. Denna genomgång visade för Lilla Edets kommuns del att ingen kompensation för prisindex (inflation) görs samt att man lägger ett effektiviseringskrav (besparing) på 0,5 procent.
De stigande kostnaderna som inte kompenseras av huvudmännen kan helt enkelt innebära att enskilda rektorer måste minska sin budget drastiskt, vilket riskerar leda till kännbara konsekvenser för både elever och lärare.
Det går inte att springa snabbare och undervisa fler utan att kvaliteten i undervisningen försämras. De elever som har det tufft kommer att få det ännu tuffare. När lärare förväntas göra allt mer på kortare tid blir det svårare att få lärare att stanna kvar i yrket. Våra politiker måste komma ihåg att vi står inför en brist på 80 000 lärare. Istället för att skrämma iväg fler, måste samtliga huvudmän göra precis tvärtom och ta sitt fulla ansvar för att vända utvecklingen.
När kommuner i landet nu skär ner, finns också en uppenbar risk att skolorna blir dubbelt bestraffade eftersom kommunerna kan gå miste om bidraget för ökad likvärdighet i skolan. Bidraget förutsätter nämligen att kommunerna samtidigt inte minskar sina kostnader för undervisning och elevhälsa.
Det är svårt att förstå varför så många kommuner väljer att spara på skolan i ett läge där antalet elever stiger och lärarbristen tilltar. Integrationen av de många nyanlända kommer också att ställa stora krav på vårt utbildningssystem under lång tid framöver. Vi behöver satsa, inte spara!
Vi stödjer och står bakom den protest och det initiativ från enskilda lärare, kallat Lärarmarschen, som anordnades i Göteborg 19 maj. Vi stödjer helhjärtat dessa gräsrotsaktioner mot besparingarna på skolan. Detta är just vad vårt fackliga arbete går ut på. Att kämpa för minskad arbetsbelastning för lärarna så att de orkar jobba kvar samt värna tiden till elevernas undervisning. Vi måste berätta om riskerna med besparingsförslagen och påverka så att dessa dras tillbaka.
Kommunernas agerande är en illustration av varför de inte borde ansvara för skolan. Elevernas livschanser får inte vara beroende av kommuners eller skolors olika ekonomiska förutsättningar. Ett system med ett riktat statligt bidrag till skolan, ett så kallat sektorsbidrag behöver snabbutredas och införas. Endast staten kan garantera att resurserna räcker till alla elever, oberoende av vilken skola de går i.