Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt TTELA
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
 Bild: Fredrik Sandberg/TT
Bild: Fredrik Sandberg/TT

Problemet är anställda som inte kan språket

Replik
Svar på ”Felmedicinering får inte hända”, 31 oktober.

Det här är en insändare. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Vill du svara på insändaren eller skriva en egen? Gör så här.

Jimmy Johansson lyfter fram och ger just min privata situation som adoptivbarn till svenska föräldrar stor betydelse i sitt svar.

Men det är inte min situation som är poängen med min insändare. Det borde ju klart framgå, anser jag. Att jag lärde mig svenska snabbt, var bara ett exempel från mig på hur bra det kan gå när det är som bäst om man gör det. Jimmy tycks ha missat hela poängen med min insändare när han just lyfter fram min person. Den är ju inte intressant om man tänker igenom det jag vill säga.

Det jag vill lyfta fram är istället de äldre och deras maktlöshet, när de har anställda i omsorgen som sköter dem och som inte kan svenska. Jag menade att det är väldigt viktigt att våra äldre kan kommunicera, tala om vad de vill och att de både kan göra sig förstådda och förstå. Det var ju detta som var hela poängen. Det var också det som motionen i kommunfullmäktige handlade om. Det är bara att läsa innantill. Om de anställda kan svenska, som alltså bör vara ett absolut krav vid anställningen, då sker inte sådana saker som felmedicinering. Om det skulle ske så beror det i vart fall inte på språksvårigheter.

Kan man språket så blir ju också dokumentationen korrekt. Kraven ska ställas från politikerna att fastställa stadens norm och sedan verkställas av arbetsgivaren, som är politikernas förlängda arm. Det är så den formella gången är, Jimmy Johansson. Orsaken till att människor har bristande språkkunskaper kan vara väldigt många, men det är en annan fråga och just den diskuterades inte i kommunfullmäktige vid detta tillfälle.

Raul Eriksson

Politiskt oberoende