Röd/grönt alternativ mot ett blå/brunt

Det senaste i raden av främlingsfientliga uttalande till nationen, påstår Åkesson att invandringen ”utgör en social, kulturell eller ekonomisk belastning”.

ANNONS
|

Ett uttalande som återigen bekräftar hans rötter från den stinkande nazistiska gödselhögen. Åkessons officiella haranger kryddas mer och mer av ett radikaliserat språkbruk.

Hur funderar Moderaternas partiledare Ulf Kristersson efter detta, när han i SVT har sagt att Åkessons organisation har ”förändrats och blivit seriösa”? Hur menar egentligen Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch när hon i SVT:s program 30 minuter förklarade att ”jag skulle inte uttryckt mig så”?

Både Kristerssons och Busch mandat att avsätta dagens minoritetsregering är klart och tydligt. Att vara i opposition i en riksdag som består av sju partier, varav två är renodlade en-frågepartier, är minst sagt en utmaning. Speciellt i en tid när fokus delvis skiftat från internationell solidaritet till främlingsfientlig nationalism. Den renodlade partipolitiken kämpar. Majoritetsregeringar kommer troligtvis att vara ett minne blott. Många partier säljer sin själ till djävulen, för att få igenom någonting som är hämtat ur sitt partiprogram. Vilket kanske är bra ur ett demokratiskt perspektiv. Uppenbarligen har de två en-frågepartierna lyckats med sina uppdrag. Det ena sitter i regeringen och får igenom en bra miljöpolitik. Den andra har lyckats samla den tidigare tysta femtedelen av valmanskåren, som ser kulturellt ursprung som viktigt.

ANNONS

Med ett och ett halvt år kvar till valet så blir det mer och mer tydligt hur formeringarna blir. Jag tror att väljarna kommer för första gången på länge, se en tydlig röd/grön falang emot ett tydligt blå/brunt alternativ. Tack Jimmie Åkesson. En röst på Kristersson/Busch, kommer troligtvis bli en framtida röst på Stefan Löfven.

Staffan Dunér

ANNONS