Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

 Bild: TT
Bild: TT

Självklart ska vi skriva på FN-förbud mot kärnvapen

Replik
Ingen vill ha ett kärnvapenkrig. Där tror jag att Karin Pihl och jag är överens. Frågan är hur vi ska bära oss åt för att slippa det, och där är vi långt ifrån eniga. I en debattartikel, i TTELA 28 mars, skriver Pihl att det är genom att låta bli att underteckna avtalet om att förbjuda kärnvapen, som vi kan undvika katastrofen.

Det här är en insändare. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Vill du svara på insändaren eller skriva en egen? Gör så här.

”Men om det finns vapen för att döda mig 30 gånger eller bara fem ger i alla fall inte mig någon förhöjd känsla av trygghet”, ­skriver debattören.

Hon medger att kärn­vapen för fredens skull kan verka udda, men hänvisar till att det faktiskt fungerade, att det skapade stabilitet under kalla krigets dagar. Då finns det anledning att ta sig en funderare på om den värld vi lever i idag är lika stabil som den var för 50 år sedan. På den tiden fanns en optimistisk framtidstro och ett enda hot, kärnvapenhotet. Den optimistiska framtidstron har för många av oss grusats i takt med att vi blir medvetna om fler hot mot mänskligheten. Hotet om en klimatkatastrof och med den ett växande antal klimatflyktingar är ett, hotet om en växande terrorism, som förstås föds och göds av bristande framtidstro, är ett annat.

Enda sättet att verkligen slippa ett kärnvapenkrig är förstås att se till att det inte finns några kärnvapen. Visst är det glädjande att 85 procent av alla kärnvapen försvunnit. Men om det finns vapen för att döda mig 30 gånger eller bara fem ger i alla fall inte mig någon förhöjd känsla av trygghet. Kärnvapen finns för att döda många människor och kanske allt liv på den här planeten i den atomvinter som kommer att följa på ett storskaligt kärnvapenkrig. Pihl menar att det är orealistiskt att tro att kärnvapenkonventionen kommer att skapa en kärnvapenfri värld. Må så vara men att den kärnvapenfria världen i sig skulle vara orealistisk, kan jag dock inte ställa upp på. Vi människor kan skapa och vi kan omskapa. Kanske är tiden inne då allt fler kommer att inse att vi måste prioritera andra allvarliga hot mot vår existens. Fråga Greta Thunberg vad som skulle göra henne tryggare.

Att vi ett dussintal gånger var bara en hårsmån från det fullskaliga kärnvapenkriget, när avskräckningspolitiken fungerade är Pihl säkert medveten om. Det var människor av kött och blod som av olika anledningar vägrade att fullfölja order om att skicka iväg de dödliga missilerna, som räddade oss då. I en framtid kanske dessa människor som vägrar följa order är bortrationaliserade av datorer. Artificiell intelligens och datorer kommer sannolikt att ta över många uppgifter i framtiden. Kommer det att vara möjligt för datorerna att vägra att följa order, och kommer programmerarna av kärnvapenavfyrningsdatorerna att kunna förutse alla tänkbara scenarion? Eller kommer risken för avfyrning av misstag att öka?

Jag vill gärna tro på människan och hennes förmåga att säga nej till det dåliga och ja till goda. När tillräckligt många säger nej till det dåliga kommer det goda till slut att segra. Ju fler vi är som tar avstånd från det dåliga, desto fortare kommer det att gå att få slut på det dåliga. Kärnvapen är allt annat goda. De är ett allvarligt hot mot den här planeten. Därför ska Sveriges regering och alla andra stater som inte redan skrivit under självfallet göra det. När tillräckligt många har gjort det får de stater som vill behålla sina kärnvapen allt svårare att försvara sina innehav. Bara så kan vi åstadkomma en förändring. Förändring tar tid men att tänka att något är omöjligt skapar inte förändring. Om de första kvinnorna som kämpade för kvinnlig rösträtt trots att massivt motstånd både från kvinnor men framförallt män, hade tänkt på det sättet hade ingen förändring kommit till stånd. Vi måste förstås fortsätta kämpa för det vi tror. Svenska FN-förbundet tror på en kärnvapenfri värld.

Lena Eriksson ordförande i Trollhättans FN-förening