Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

 Bild: Stefan Bennhage
Bild: Stefan Bennhage

Ska det vara så här i akutsjukvården?

Får chefer samt chefstöd behandla sin personal illa? Det ljugs och sägs elaka saker som gör att vårdpersonalen gråter efter samtal med chefer.

Det här är en insändare. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Vill du svara på insändaren eller skriva en egen? Gör så här.

Det finns ingen empati eller förståelse för hur mycket personalen ska orka. Vill man inte ha med sig sin personal, utan hellre ha dem emot sig? Som chef krävs det att man har erfarenhet av akutsjukvård för att veta och förstå och se hur tuffa vissa arbetspass kan vara. Vid hemska trauma, vårda sjuka barn, hjärtstopp och svåra olyckor. Erfaren personal slutar på grund av detta, det heter i chefens ögon att de vill "utvecklas" och gå vidare eller studera. Ingen frågar "Vad kan vi göra för att du ska stanna?" Vart tog kompetensen vägen? Vem vill sitta på ett avslutningssamtal med chefen som sedan ska ge dig referenser och berätta sanningen?

Cheferna har endast arbetat ett till två år på akuten. Efter detta har personalflykten börjat. Funderar man då inte på varför folk flyr? Beror det kanske på chefer? Katastrofala scheman som något chefstöd ändrar på som gör att livet som vårdpersonal inte fungerar i form av dygnsvila och kort återhämtning det är också en av anledningarna att personalen flyr.

Läkarna oroas av kompetensen på personalen. Mer bemanning sätts in. Fler får läras upp av redan trött och sliten personal. Utan bemanning kan inte en akuten drivas. Bemanning som kommer för att hjälpa till, byts ut då de också tröttnar eller behandlas illa. Trots allt kämpar de som är kvar på för varandra då arbetet är givande.

Se över cheferna istället för att låta personalen fly, innan det är för sent.

Orolig