Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt TTELA
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Bild: Andreas Olsson

Skillnaden att svika och lura är stor!

Nybyggnationen i Velanda började i mitten av 90-talet.

Det här är en insändare. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Vill du svara på insändaren eller skriva en egen? Gör så här.

Jag minns de åtskilliga informationsmöten som hölls i stadshuset, i stadsarkitektkontorets lokaler.

Vi var flera från kommunens sida som informerade, gav råd, svarade på frågor.

Det är ett stort steg från hyreslägenhet till att bygga eget hus. Miljö- och energifrågor var min lott. Unga familjer, flera med invandrarbakgrund, hade stora förhoppningar om att deras barn skulle kunna få en riktig barnvänlig miljö att växa upp i, en skolgång åtminstone tills de skulle börja i högstadiet.

Villatomterna var inte till skänks! Det var jordbruksmark innan, så kommunen investerade i vatten-, avlopps- och elledningar. Alla fick noggrant veta, att det finns dagis, det finns skola, och närmaste mataffär finns i Sylte, så det behövs inte åka till Överby för att köpa mjölk. Och nu, för andra gången kommer det fram ett spöke! Velandaskolan ska stängas! Första gången var argumentet att det var för få barn. Nu handlar det om mellan 130 och 140 barn, men det finns redan påfyllning på gång. Ni, som planerar skolgången för barn, ska också se tillhumana aspekter, inte bara ekonomiska.

Förskolebarn, men även barnen under hela låg- och mellanstadiet har ett grundläggande behov av trygghet. De behöver en miljö, där de känner sig hemma, rent av känner igen sig. Mindre enheter bygger på ett vänligt och behovsanpassat sätt upp barnens förmågor. Att belasta med transport och kasta in barnen i en mastodontskola ger ingen positiv påverkan på dem. Individerna försvinner i massan.

Däremot är det inte något nytt fenomen, att klasser bussas till stan från högstadiet. Våra egna barn gick på 80-talet i Jönsbergs skola, och efter årskurs 6 åkte hela klassen med buss till dåvarande Kronogårdsskolan. Men då var alla redan 12, 13 år gamla, och de var inte sexåringar.

Det byggs hela tiden i Gärdhem. Barnfamiljer flyttar in i nya men också i gamla hus. Har de fått veta att det inte finns låg- och mellanstadieskola i närheten i Velanda? Troligen inte!

Det är alltid samma visa, ”det är för dåligt skick, det kostar för mycket att renovera”. Självfallet, om en skolbyggnad inte underhålls, att små slitage inte rättas till i tid, då kan det bli dyrt med totalrenovering. Men barnens hälsa, välbefinnande ligger i vågens andra skål.

I centralorten finns gatubelysning och varenda busshållplats har busskur. Kom ut politiker, och leta efter belyst landsväg, busskur vid landsvägen. Det finns vid korsvägen Holmsvägen/Velandavägen en enda busskur, där trängs alla vuxna, gymnasie- och högstadieelever.

Hur har ni tänkt, att under mörka morgnar, i ur och skur, de 130-140 barnen ska vänta på bussarna, eftersom man fattar att det inte räcker med en enda buss. De som bestämmer, känner inte till, att olika årskurser har olika långa dagar, inte bara samma dag, men i veckans olika dagar. Var ska barnen vänta på transport? Hur långa dagar ska dessa barn ha? Idag har Velandabarnen möjlighet att ta några minuters promenad hem, efter skoldagens slut.

Att man utropar sig till miljökommun, det innebär att också tänka på transportmässiga aspekter. Ska detta vara för barnen i Velandaområdet humant, barnvänligt, miljövänligt?

Nej! Det är ett ojämlikt, ett girigt, inte det minsta miljövänligt tänkande, som misshandlar barn som bor på landsbygden! Deras föräldrar betalar också åtskilliga skattekronor till kommunen. Det minsta som de kunde förvänta sig är att deras barn får en jämlik, human och barnvänlig låg- och mellanstadietid.

Maria Gerd

pensionerad energisamordnare, Gärdhemsbo