Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

 Bild: Jessica Gow/TT
Bild: Jessica Gow/TT

Som fånge nekas jag smärtlindring och behandling

Försök att följa mitt resonemang noga nu. Det är inte så att det är svårt på något vis.

Det här är en insändare. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Vill du svara på insändaren eller skriva en egen? Gör så här.

Jag ska börja med några enkla frågeställningar, följt av ett spekulativt svar.

Om du önskar någon smärta med flit. Är det inte misshandel då? Och om du gör detta regelbundet över tid. Kallas det då inte tortyr?

Om du lovar att sköta grannens hund några månader och den går på en regelbunden behandling för att inte tappa tänderna. Om hunden då får problem med tandhälsan för att du inte har tagit den till behandlingen – han du då inte misskött hunden?

Om du i ditt yrke nekar någon smärtlindring eller berövar denne möjligheten att slippa inflammationer brister du då inte i din tjänsteutövning?

Och kan man inte se det som så att om du nekar någon behandling eller smärtlindring så är du orsak till att smärta och sjukdom fortsätter. På så vis är du skyldig till misshandel och sker det upprepat över tid då kallas det tortyr.

Om detta sker organiserat mot inlåsta människor – vad kallas det då? Guantanamo?

Jag har nekats att blockad i mina fotleder. Detta är något jag behöver ibland på grund av en skada. Smärtupplevelsen av det är ungefär som att gå på en stukning. Den smärtan låter man mig ha. Jag har nekats fotvård som jag så väl behöver. Ni har gett mig ett helvete.

Jag har även nekats att åka till tandhygienist som jag normalt gör cirka sex gånger per år. Nu har jag inflammation runt varje kvarvarande tand.

På förfrågan fick jag en flaska antibakteriell munskölj. Den låstes in och jag fick inte vid behov. Så "övergreppen" bara fortsätter.

Fånge 2020-141