Jag brukar skylla det på att jag sedan 2011 är fostrad i regionpolitiken. Som regionpolitiker ansvarar vi mot miljontals invånare och hundratusentals anställda. Vi behöver därför som regionpolitiker stå över konfliktmakeri och tvära kast, som skapar ohälsa, osäkerhet, dålig arbetsmiljö och kvalitetsförsämring.
Regionpolitiken är därför kompromissernas heliga land, där partiers ideologiska och politiska skillnader stöts och blöts för att efter givande och tagande landa i allt som oftast kompromissade beslut. Varför jag istället söker pragmatiska kompromisser i mitt vardagliga politiska ledarskap.
Jag är medveten om att Sveriges regioner kostar skattebetalarna stora pengar och att det säkerligen finns beslut, processer, politiska nämnder och tjänstemannaled som kan effektiviseras. Grundproblemet i TV-programmet Uppdrag Gransknings granskning av regionerna är att de förutsätter att demokrati ska bygga på konflikt. Men istället för att förlöjliga ansvarsfulla politiker, och sträva efter att skapa politikerförakt som visas i Uppdrag Granskning så tydligt gör, borde de kommunala och regionala politikerna hyllas för sin pragmatism och utgöra ett föredöme för hur en civiliserad, stark demokrati bör fungera. Motsatsen är diktatur och vad det kan leda till vittnar vi nu om på nära håll i Ukraina.
Istället välkomnar jag en ökad granskning och rapportering också av regionpolitiken. Det skulle leda till en ökad allmänbildning hos väljarna, samtidigt som det skulle ge en naturlig insyn i våra beslut och processer. Då kommer inte vi regionpolitiker heller framstå som så väldigt osynliga som vi anses vara nu.
Angelica Lundgren Bielinski (M)
regionrådskandidat