All makt ska utgå från folket, så står det i grundlagen, men hur fungerar det i verkligheten.
Hur mycket har folket att säga till om, väldigt lite enligt min mening. När man säger att man ska satsa på vården, stänger man vårdavdelningar, minskar antalet sängar, står och ser på när välutbildade sjuksköterskor väljer att flytta till Norge och jobba där istället. Brist på utbildade läkare löses med importerade läkare från utlandet.
När man säger att man vill öka antalet boende för äldre, stänger man hela Kronogårds torg, både från boende och matsal. Fastigheten som tidigare var öppen för allmänheten, vem som helst kunde gå dit och äta lunch, delta i aktiviteter, träffas över en kopp kaffe och nybakade kakor. Gångavstånd från de flesta av höghusen, HSB, Riksbyggen husen och bakomliggande villor och hyreshus. Ingen frågade oss boende om detta var i vårt intresse att det försvann.
Det gamla biblioteket med en trivsam hörna att sitta och läsa en tidning har ersatts av mörkgråa fåtöljer svag belysning inträngda i ett hörn, otrivsamt.
När Socialdemokraterna var det största partiet med 51 procent av väljarkåren, byggde man folkhemmet. I dag kan man konstatera att hjärnhalvorna har bytt plats inom partiet, jag ser ingen annan förklaring. Dom fattiga har blivit fattigare, dom rika rikare, hur mycket pengar man än har så kommer vi alla att bli äldre. När du bor i ett hus där det endast finns trappor och du står där med din rollator och inte kommer upp till ditt våningsplan, då önskar du att det skulle finnas ett alternativ till boende, men nej "icke sa nicke". Hur många blir sittande hemma i sina lägenheter på grund av trappor. Listan kunde göras längre men jag slutar här.