Läser med sorg i TTELA hur situationen förvärras inom psykiatrin på Näl. Jag är en medelålders kvinna med barn och familj och jobb. Utåt sett kan man inte se att jag har haft ett antal psykoser. Jag är beroende av en väl fungerade psykiatrivård.
Jag läser artikeln och blir rädd. Vad händer om jag blir sjuk? Kommer jag till kaos om jag skulle tvingas till inläggning? Man skriver en del om personalens situation, men var finns patientperspektivet? Vad händer om hjälpen inte finns att tillgå. Hur påverkar det människor i vårt samhälle.
Fiona