Jobb varannan helg. Och nu när schemat läggs centralt (två år tillbaks i tiden) så har vi ingen dialog (medbestämmande) eller delaktighet längre.
Vi vet bara två veckor garanterat hur vi jobbar (inte i coronatider). Kanske fyra veckor om vi har tur, men vi måste kolla med jämna mellanrum så det inte ändras från dag till kvällstur. Vi kan inte planera in något viktigt, så som läkarbesök eller tandläkare som man måste ha framförhållning till.
Det fattas personal nästan dagligen då vi inte har en korrekt grundbemanning från början. Men nu är det kris! Vi får ingen återhämtning, inbeordring på lediga dagar, lediga helger. Privatliv vad är det? Beviljade semestrar som dras in (ingen idé att söka ens längre). Det finns ingen som vill jobba i hemvården längre.
Inga chefer som lyssnar på sina medarbetare längre. Ingen lyssnar på vår erfarenhet och kunskap.
Hur ska vi kunna/hinna/orka att jobba med nationella värdegrunden som är så viktig för brukarna när det inte finns personal att utföra de vardagliga besluten.
Höj våra löner rejält, så kanske vi får lite status på vårt yrke!
Förbannad undersköterska i hemvården